vSvanhilda ... ja — henne vore jag färdig att uppofkra för Cleopatra ... Huslig lycka. . kärlek . .. bah! — dessa illusioner bortdunsta allt mer och mer. ... De kunna ej längre inrymmas i ett bröst, der konstens och äregirighetens flamma brinner. . . . Om hon vore här i detta ögonblick... jag skulle kunna stöta dolken i hennes bröst, för att få modell till min döende , Cleopatra .. . för att föreviga henne på duken och föreviga mig sjelf på samma gång! ... Ha — jag älskar denna flicka... jag älskar henne med passion — men min kärlek har ej varit sinnlig ... den har varit en konstnärs mera än en brudgums. . . . Idealiska former, skönare än dem som mejslats af Praxitelis hand... ett anlete, ömsom himmelskt såsom Rafaels Madonnas ... ömsom smäktande som Leonoras, ömsom brinnande, djerft som Fornarinas ... o hvad kan en konstnär önska sig mer till mäl för sin beundran!ooch denna herrliga qvinna vill man fastkedja vid en utlefvad gubbe ... man vill pålägga hennes frihetstörstande ande hvardaglighetens bojor. Bbittre vore, att hon doge för min hand!. Dörren till atelieren sprang upp i detta ögonblick. Clas och Emanuel inträdde och jemte dem en tredje person, en ännu ung man med ett