Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1849, sida 1

skyr honom.... Huru skulle man väl kunna annat? ... Nå min charmanta Aurore — återtog hofmarskalken — du svarar icke. ... Hvad är det du tänker på? .. Jag tänker — svarade flickan, i det hon skrattande öppnade dörren och sprang ut — att ni mycket bättre skulle passa till fågelskrämma än till äkta man — — —Dörren tillslöts — och den skälmaktiga ungen var försvunnen ... Sådan liten satan — mumlade hofmarskalken sörtretad — men sådana äro de alla... Tjugo års pojkar tycka de om ... men oss äldre, rangerade karlar vilja de spektakla med.... Emedlertid är hon rasande täck. ... En liten kärleksaffär med kammarjungfrun, medan jag väntar på brölloppet, skulle på min ära vara piquant nog. .. . Men för fan i våld. ... Det är bäst att vara försigtig. ... Jag påminner mig, att min blifvande svärfader är sträng, som en kyrkofader, i detta afseende. Om han märkte oråd ... då farväl med hoppet, att bli väl gift, min kära Agapetus Stålbjerta? . Hofmarskalken ringde. Efter några minuter inträdde hans kammartjenare, en fransman, som — efter hvad han sjelf sade — blifvit naturaliseradi Sverige,