Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1849, sida 1

säljas dels a Tidningens AnnonsI delningär, INTA oc els i Hr N. J. Gumperts boklåda. I ren på sätt bruklig AA — så sår kronan en statsinkomst af bko rdr 13: 25 sk.; erlägges den deremot efter besigtningsmännens benämning, för lika mycket lös kurfvad tohak, utgöra afgifterna bko rdr 80: 45 sk. Hela skillnaden i statsinkomst, hvilken skulle uppkomma genom den ouppsåtliga eller efter tullstyrelsens revisionskontors beskyllning uppsåtliga origtigheten, belöper sig sålunda till bko rdr 67: 30 sk. Emedan det nu är en möjlighet att förmoda, att lastemottagaren velat försöka att undgå erliggandet af denna jemförelsevis lumpna summa, och hvilket dessutom ej lyckats honom, så borde härvarande tullkammare hafva, efter kammar-rättens och revisions-kontorets slutkonst, ålagt honom att såsom straff eller böter för sitt förmentav försökv betala en summa af 9,716 rår 18 sk. bko, eller varupartiets verkliga värde flerdubbelt!! Vi kunna cj afhålla oss ifrån att med anledning häraf fråga: Om det kan vara rätt att på blott misstankar för en så lumpen förbrytelse, som den ifrågavarande, vilja så strängt straffa en individ? Om det kan vara billigt, äfven om den origtiga angifningen varit uppsåtlig, att för densamma bestämma ett så oproportionerligt straff, som här uppstår; eller omkring 150 gånger det belopp af statsinkomst, hvilket kunde undansnillas staten? Om det ens kan vara sundt förnuft deruti, att för uraktlåtet beifrande af en förment förbrytelse, och under de omständigheter, som här förekommit, ålägga tjenstemännen penningeböter, som uppgå till många gånger deras årliga lön? Våra författningar i allmänhet, och tullförfattningarne i synnerhet, äro i mångfaldiga afseenden så otydliga och obestämda, att de embetsmän, som i praxis skola rätta sig efter desamma, omöjligen kunna undgå att esomoftast misstaga sig om deras mening vid tillämpningen. Det vore derföre så mycket angelägnare, att kammarrätten ville uti de tullmålsfrågor, som komma under dess afgörande, se, ej allenast på lagens bokstaf, utan äfven på dess anda. Uti ett sådant fall, som det ifrågavarande till exempel, kan det omöjligen hafva varit lagstiftarens mening, att nu gällande författningar skulle så tolkas, som tullstyrelsens revisionskontor och kammarrätten behagat göra. Om ett underordnadt kontor af tjenstenit, anmärkningsförmåner eller hvad det vara må ej låter något tillfälle passera, der anledning till anmärkning efter dess tolkning af lagarne finnes, så blott beklagar eller harmas man öfver den spetsfundighet och det småsinne, som onödigtvis göra sig så verksamma och tjenstaktiga, men, då ett af rikets kollegier, ett högre embetsverk, ej afvisar sådana fjäskande tilltag, utan snarare uppmuntrar dem, uppröres medborgares rättskänsla våldsamt, och aktningen för lagen eller för den höge auktoriteten stärkes i sanning ej. Huru det nu omstunder är beskafladt med dessa anmärkningar inom tullverket, kan läsaren i någon mån bedömma af följande anförande, som finnes uti härvarande tullkammare-föreståndares till kammarrätten afgifne förklaring, och hvilket vi reproducera, då det verkligen är förtjent af mycken uppmärksamhet, samt i visst afseende belyser de inre förhållanderne inom tullstyrelsen. Tullkammareföreständarne yttra nemligen: Denna anmärkningsfråga är ett öfvertygande bevis på svårigheten att rätteligen tillämpa tullförfattningarne samt de äfventyr, för hvilka tullkammareföreståndare äfven efter mångårig ersarenhet, äro utsatte. Följer man ordalydelsen, så grundas en anmärkning på författningarnes andemening; söker man åter att tyda denna, så nyttjas bokstafven till stöd för åtalet. Reform uti lagstiftning är sålunda inom denna branche af våra författningar, såväl som inom så många andra, högeligen påkallad, och vi fästa regeringens synnerliga uppmärksamhet på föregående anförande; ty då föreståndarne vid rikets snart sagt största inkommande sjötullskammare kunna fälla sådana yttranden, som desse, måtte det vara hög tid på att vidtaga en grundlig och genomgripande omarbetning af tullförfattningarne samt tillse, att instruktionerna för de kontrollerande afdelningarne inom tullstaten underkastas en tidsenlig granskning. Saken emellan revisionskontoret och härvarande tullkammare blir naturligen hänskjuten till K. M:ts afgörande, och vi hysa ej det ringaste tvifvel om, att kammarrättens abderitiska utslag kommer att upphäfvas. Att tvifla härom vore en skarpare kritik på nuvarande regering, än vi anse den förtjena. Härvarande tulltjenstemän, riskera således, enligt vår åsigt, väl ej något uti sjelfva hufvudsaken, men det är icke dess mindre för dem, såväl som för vederbörande trafikerande, i hög grad obehagligt och oroande att så trakasseras, som