Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1849, sida 1

0ADAii ———— —Z:——— — Förklara dig tydligare, uppmanade Theodor. Det är väl icke möjligt, att en så frejdad målare som Berthini kan vara obekant för grefve Silfverstjerna, denne konstälskande aristokrat? Långt derifrån. IIan har många gånger talt om honom med förtjusning, han eger flera taflor af hans hand och beklagar blott att ödet ej förunnat honom lyckan, att göra den store mästarens närmare bekantskap. yÖbå hafva vi spelet vunnet — återtog Clas. — Signor Berthini väntas med det snaraste hit från Stockholm, för att öfver Götheborg anträda återresan till Kontinenten. Vi måste uppfånga honom och införa honom på Baldersholm hos grefven.o Och hvartill skall det tjena?Hör på — återtog Clas — grefve Silfverstjernas högsta fåfänga består ju i att vilja lysa som mecenat och uppmuntrare af den inhemska konsten? Det finnes ju för hans egenkärlek intet mer smickrande, än att kunna säga: den der utmärkta artisten, hvarom nu hela verlden talar, honom har jag hjelpt fram ... han har mig att tacka för sin lycka. ... Jag har uppmuntrat honom, understödt honom, köpt hans första arbeten; ... det var min blick, som upptäckte det gryende anlaget ... som förskaffade honom medel att odla sitt snille. ... Det är jag, som räd