Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1849, sida 1

Kärlek och Konst. Novell af II. B—n. (Forts. fr. n:o 157.) Utan att yttra ett ord gick denna person en lång stund vid sidan af de älskande. De sökte undvika opåräknade sällskap, genom att taga utaf på flera ställen — men förgäfves. IIVarthän de än vände sig följde den obekante med, lika stum, lika hotande — såsom den darrande Svanhilda tyckte. Slutligen förlorade Theodor tålamodet. Hvem är ni min herre? — utbrast han häftigt, vändande sig till den okände. — Det ser ut, som hade ni något att säga Oss. Mannen svarade ej, men nedfällde långsamt kappkragen, som dolt hans ansigte ... Med ett förtviflans anskri: min far! sjönk Svanhilda nästan vanmäktig till Theodors bröst. Grefve Silfverstjerna stod framför den förfärade unge mannens blickar, dyster, stum, hotande. Utom sig af bestörtning förmådde Theodor ej säga ett ord. Grefven trädde närmare och grep sin dotter i armen. -Din far ja — äreförgätna barn! — utbrast han med en röst, som darrade af raseri — din