Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1849, sida 1

lorad. Det talades blott om den tappra kejserliga härens oemotståndliga framträngande, om rebellernas fega flykt, hvilka ingenstädes vågade en öppen kamp emot de stridlystne truppernes oöfvervinnerliga vapen; om segerrika slagtningar, hvari 2 eller 3 kejserlige föllo, då deremot hundraja tusentals Honveds togos tillfånga och hela artilleriparker eröfrades— tills plötsligen ridåen, som för Europas blickar dolde ungerska krigsteatern, sönderhöggs genom de segrande magyarernes svärd, och man varsnade vid Theis och Donaus stränder detta vilda, blodiga slagthvimmel, som allt mera viltrade sig emot vester och slutade med kejserliga härens förstörelse. Men då — i December och Januari — var icke Ungerns spärrning så absolut som nu. Talrika ungerska emissarier sunno då sin väg öfver gränserna; handelsförbindelserna voro ännu icke fullkomligt upphäfda, och tid efter annan kommo ännu menniskor, bref och tidningar från Debreczin till Wien, Schlesien, London och Paris, hvadan det blef möjligt att, om ock icke få en öfverblick af, dock kasta en och annan blick in i de ungerska förhållandena. Nu är äfven detta icke mera möjligt; spärrningen är absolut. Och till och med den enda väg, på hvilken den ungerska beskickningen i Paris och London kan erhålla sanna, om ock sena underrättelser om sakernas läge i Ungern, vägen öfver nedra Donan, skall icke länge mera vara öppen och är måbända i detta ögonblick redan stängd. Vestra krigsskädeplatsen. De kejserliges högqvarter var sednast ännu i Baboolna, blott tredje armsckorpsen under Sehlick var framskjuten något mera östligt till Neu-Igmond. Ungrarne stodo under Görgey och Pöltenberg bakom Aer i ett stort befästadt läger vid Donau, ungefär midtemot Komorn; Klapka har med 10 å 12,000 man besatt vägen till Stuhl-Weisenburg, dit han dragit sig tillbaka från Raab. Schlick är detacheI rad emot honom. På Schiätt stodo Ungrarne I ännu ända till Nyaresd och böllo besatt hela vinkeln emellan Donan och Waag. Vid denna sistnämnda flod stodo de begge armåernas förposter midt emot hvarandra på de begge stränderna, skiljde genom vattnet. Trentschin är ännu i Ungrarnes händer och förbindelsen med de norra komitaten ännu alltid oafbruten. Den 2:dre och 3:dje Juli företogo de kejserlige ett angrepp i stor skala på Ungrarnes ställning. Öfver denna kamp, som kan benämnas slagtningen vid Acz och 0Seolly, förefinnas endast österrikiska berättelser och således ensidiga och partiska. Den officiella bulletinen säger visserligen, att general IIaynau redan på förhand gifvit befäl att icke förfölja fienden vidare, än till dess förskansade läger, och att fiendens 8 timmar ihällande, lifliga eld gjort proportionerligt föga eapudas; men af det hela, jemfördt med en halfofficiell berättelse i Wiener-Zeitungv, hvilken redan förmäler brohufvudets intagande — en underrättelse, som påtagligen under stormningen sändes till Wien, men utgången icke bestyrkte — ses, att ett anfall företogs på ungrarnes läger, men icke hade någon framgång. Att vid detta tillfälle, såsom bulletinen förmäler, Ungrarne förlorat. ett batteri af 8 kanoner, hvilket vågat sig allt för långt utom lägret, är möjligt; men om