Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1849, sida 1

Stackars Svanhilda .. du är sålunda blott för I mig ett af de många trappstegen, som leda till mitt ryktes tempel — ty Theodor Stjerneborg .. den beundrade konstnären , . . kan icke fästa sitt hjerta vid ett ändligt och förgängligt föremål för dess egen skull ... Theodor tystnade och såg ut. Det började redan dagas. Hon måste derföre följa mig — fortfor han. — Hon måste följa mig till den nya verld, der jag med hennes biträde skall samla — guld, detta oundgängliga vilkor för min framgång. . Och sedan jag vunnit det — i det landet skall det gå lätt — då vänder jag mina tankar, mina blickar till dig, du konstens hemland, mina barndomsdrömmars mål... dig, sköna Italien! . .. Ja — herrliga, tjusande, allt förklarande konst . strålande rykte .. . blixtrande odödlighetsdiadem kring den högburna pannan! . . . hvad är väl mot eder denna verldens lumpna fröjder, sinnenas retelser, kärlekens berusning? . För eder allena ... och endast för eder... kan det löna sig att uppoffra sina krafter, genomvaka sina nätter ... Den unge konstnären hade med hög röst uttalat dessa ord. Nu tystnade han plötsligt, ty han kände en hand sakta lggas på sin skuldra,