Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1849, sida 1

Kärlek och Konst. Novell af U. B—n. (Forts. fr. n:o 15 6.) Det var en tid — så fortsatte Theodor sin monolog — då mina konstnärsdrömmar för mig voro allt. ... Jag svor då, att konsten ensam... den gudaburna . . . skulle blifva min brud. ... Jag log åt de dårar, hvilka påstodo, att det ej funnes någon mäktigare passion, än kärleken... Äran, ryktet, tänkte jag då, samtidens och efterverldens beundran, ett odödligt nam — 8e der ett mål, som är högre, som lockar mig med mägtigare tjusning, än den skönaste qvinnas kärlek. Ja — J blinda dårar! det finns blott en passion, som är mäktig nog, att uppsluka alla andra — och den heter: ärelystnad! Så tänkte jag då... och nu? Jag har hittills lefvat för detta mål... jag har arbetat om dagarne, genomvakat nätterna, för att fullkomna mig i min konst. Ännu har jag dock icke hunnit hälften af den bana, jag förelagt mig. Ännu har jag icke frambringat något verk, nog skönt, att göra mig odödlig. ... Och nu. . nu kämpa tvenne mäktiga passioner om herraväldet i mitt hjerta — kärleken och ärelystnaden.