Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1849, sida 1

gen hrand förmärktes i Eunds färgeri, 3:o färgaren Lunds. hvaraf inhemtades att, då Lund vid olyckstillfället uppvaknat, mamsell Eidbecks ladugård stod i ljusan låga, som straxt fattade i hans färgeri, hvarifrån emedlertid allt dervarande arbetsgods bärgades och 4:o mamsell Lidbecks, som ådagalade, bland annat, att all hennes boskap i den nedbrända ladugården tillika med större delen af hennes lösegendom blifvit lågornas rof. Således enär Lundblad och Wahlberg, utan annan persons motsägelse, sammanstämmigt intygat, att elden först kommit lös i mamsell Lidbecks ladugård, samt, enligt hvad Lund och mamsell Lidbeck yttrat, den förre hunnit bärga allt gods, som i färgeriet besanns, men den sednares boskap och soder uti ladugården innebränt; så tillfrågas styrelsens ombud, huruvida ombudet lika med styrelsen anser förra protokollet icke innefatta visshet, hvarest elden först uppkom, sådan visshet nemligen, som vid polisförhör kan erhållas. Derpå svarade ombudet sig icke tillständigt att ingå förklaring öfver styrelsens åsigter, utan endast pligtigt följa dess föreskrifter. — Styrelsen säger: att med visshet icke kunnat inhemtas, genom hvars möjliga vållande eldsvådan uppkommit. Oaktadt pålysning vid allmän gudstjenst föregått den hållna undersökningen, i syftning -att en hvar, hvars rätt derunder kunde bero eller derom äga upplysningar att meddela, skulle vid undersökningen infinna sig; oaktadt en mängd personer, hvilka allmän åklagare, som ock vid olyckstillfället närvarit, förmodat äga kännedom i ämnet, blifvit hörde; har likväl, enligt hvad förra protokollet utvisar, ingen om något vållande kunnat lemna ringaste upplysning, utan allt hvad i det hänseendet uppdagats, inskränkt sig till den förmodan, mamsell Lidbeck yttrat, nemligen att någon eldgnista från Lunds färgeriskorsten nedsallit i hennes ladugård. Ombudet tillspörjes fördenskull, huruvida ombudet anser, att protokollet i detta hänseendet kunnat innefatta vidare besked. Derpå förklarade ombudet att det undandrager sig svaromål, helst ombudet icke öfvervarit förra undersökningen. Styrelsen säger: att det icke vore utredt, i hvad skick stadens allmänna brandredskap befunnits. Fördenskull uppläste ordföranden 30 uti det för brandstodsbolaget gällande 1828 års reglemente och hvilken här ordagrant intages. Magistraten i stad vare pligtig att, genast efter inträffad brandskada å försäkradt hus, anställa noggran undersökning i följande omständigheter: 1:o huru elden kommit lös, 2:o om husägaren genom försummadt underhåll af huset, vangöms eller vårdslöst omgående med elden, eller annorledes, till skadan varit vållande, -3:0 om de anstalter till eldens dämpande, som på husägarens åtgärd berott, blifvit af honom i rätt tid vidtagen, och 4:o om han, när elden utbröt, var i huset försedd med den brandredskap och de eldsläckningsmedel, som, enligt stadens brandordning och detta reglemente, bort vara tillhands. I följd häraf frågas ombudet, om ibland desse stadgade undersöknings föremål eller i annan gällande författning igensinnes någon antydan vid så beskaffad undersökning, som den magistraten om eldsvådan hållit, att utreda skicket