Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1849, sida 1

ce såsom hittills med nagon afgift 1 och Tor GeSSÅ Ulv som önska Tidningen sig tillburen, ersätta kringbäravarit, eller med honom öfverenskommas kan. — lIraga till att försvaga de danska blokadstationerna derigenom, att de hvarje timma och stund nödga de danska örlogsmännen att jaga dem såsom misstänkta fartyg, tills de omsider, efter att hafva vållat de danska blockadfartygens besättningar stor möda och besvär, genom skott och utskickade båtar tvingas att visa sin nationalflagga. Detta, i synnerhet under nuvarande förhållanden oförklarliga, beteende från våra skandinaviska grannars sida har emellertid gjort befälhafvarne vid blokadstationerna specielt uppmärksamma på de svenska och norrska handelsflaggorna, och det kunde lätteligen inträffa, att den danska regeringen såge sig nödsakad till, att, på grund af till den inlupna klagomål, antingen vägra dessa flaggor fri fart på Libeck och Wismar, eller ock att blockera äfven dessa hamnar, så vida de neutrala fartygen fortfara att göra sig misstänkta och, såsom hittills ofta varit fallet, begagna nämnde hamnar som tilllygtsorter, när de jagas under sina försök att komma in i celler ut från de hamnär i hertigdömena, hvilka af danska örlogsfartyg hållas blockerade. Denna särskilta uppmärksamhet på nyssbemälte handelsflaggor har fört till afslöjande af de förhållanden, som här nedan varda anförde, och hvilka måhända skola interessera så väl den danska som den svenska och norrska publiken: Efter att blokaden af insurgenternes kuster från danska sidan bade trädti kraft, lyckades det handlanden Jakobsson i Wisby att sända skonerten Carolina, skepp. Duse, till Fehmern, och då denna blokadbrytnings-spekulation lyckades, så försökte, bland andra, äfven det engelska konsulatet Eneqvist och C. Cramer (begge borgare i Wisby) sin lycka på denna väg. De afsände fördenskull skonerten Enigheten, skepp. Nyman, med trälast till Fehmern, hvarest svenska konsulatet Mackepram Ralf är deras kommissionär. Under det att handlanden Jakobssons skonert på sin andra blokadbrytnings-expedition med vajande Svensk flagg hade lagt sig under skydd af insurgenternes kanoner vid Burg-Tiefe, och ombord emottagit en ansenlig slesvigholsteinsk militärstyrka, ankom Enigheten(namnet är uti ifrågavarande fall mycket karakteristiskt) och blef tagen af danska blockadfartygen. — Hr Eneqvists skriftliga instruktion till skepparen Nyman, i hvilken han underrättar denne om bästa sättet att pudra Danskarne, är ett interessant dokument på det goda förhållandet de begge nationerna emellan. Hvad den svenska nationalflaggan, för att dölja låg, smutsig vinningslystnad, måste låta sig behaga, kan bland annat skönjas deraf, att destinationsorten på tullpasset från Wisby utan vidare. omständigheter blifvit utraderad och förändrad till Sönderborg. — Att flera svenska fartyg vid utbrottet af kriget och innan blokaden ännu hade trädt i kraft, genom slesvigholsteinsk militär blefvo hindrade ifrån att lemna hertigdömenas hamnar (namneligen Kappel) utan att något enda offentligt klagomål deröfver försports, det vittnar just icke eller om, att de svenska konsulerne och den svenska handelsflaggan under innevarande krig upprätthålla sin nations anseende. — I Travemiinde erbjöds engelska briggen Solonv frakt till Neustadt; men då kaptenen afslog anbudet, tog en norrsk skonert tillfället i akt att visa sin sympathi för Danskarne. Det danska blokadskeppet, som hade aflägsnat sig något, för att jaga norrska jakten -Anne Mari er, Larsen, från Stavanger, hvilken höll kurs på Febmern, kunde först jaga nämnde skonert, när den kom ut igen från Neustadt; men den smög sig då in till Traveminde just som det norrska (?) ångfartyget lopp ut från nämnde hamn; hvadan uppbringandet icke kan ega rum förr, än den ånyo visar sig i Sön. — De svenska och norrska marinofficerare, som äro anställde om bord på de danska blokadfartygen, säro högst uppbragte öfver att det just skall vara deras nationers flaggor, som bryta den danska blockaden. — Det knep, som neutrala fartyg understundom bruka, när de se, att de icke kunna slippa undan de danska örlogsmännen, nemligen att föregifva, det de just uppsökt blokadskeppet för satt erhålla underrättelse om, huruvida någon förndring inträdt i blockadtillståndet — detta knep, säga vi, hoppas man icke mer skall narra någon. Mycket klagas äfven öfver, att skeppsdokumenterna blott angifva, att fartygen äro destinerade rtill Östergjon. IUTiKOS nyheter