Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1849, sida 1

B ———— lanen och ändamålet med inrättningen såsom all-nän undervisningsanstalt. fa Vi anse oss icke kunna sluta denna sammanrängda öfversigt af Chalmersska slöjdskolans grundäggande, utveckling, ändamål, verksamhet och tadgar bättre, än med anförande af dess förjenstfalle, nitiske och ordningsälskande förestånlares egna ord i den redogörelse för nämnde äroanstalts ställning, arbeten och förhållanden, hvilken han i sistlidet år offentliggjorde. De lyda sålunda: Läroanstaltens tillfredsställande framgång har af flere sakkunnige blifvit vitsordad och synes vara värd det hägn, densamma redan vunnit, samt skall blifva lönen för de mödor, en utan materiel ersättning med hennes angelägenheters ledning sysselsatt öfverstyrelse bör kunna vänta sig till motsvarighet för en öm och med grannlagenhet handhafd vård om denna i våra tider så vigtiga del af den allmänna undervisningen. Också torde knappt något ämne för en praktisk veten skaplighet så allmänt ådraga sig en gynnsam uppmärksamhet, som de teknologiska undervisningsanstalterna, af hvilka, som bekant är, nästan i hvarje civiliseradt land nya årligen blifvit organiserade. Snart kommer man troligen att upphinna den tid, då en praktisk vetenskaplig kännedom af samfundslifvets många, derpå grundade, sysselsättningar skall fordras af hvarje bildad ung man, äfven om han icke egnar sig åt de direkt produktiva yrkena; ty huru är det tänkbart, att omdömet i ämnen, som grunda sig på naturkrafternas förhållanden och deras inflytelse på en otalig mängd yrken och företag, skall kunna härledas från annat än bekantskapen med naturvetenskaperna och deras användande, och huru kunna bedöma t. ex. en mekanisk inrättnings fördelar och brister, eller ett arbetes duglighet, om man icke sjelf äger kunskap och skicklighet i dessa vägar? Allt synes sålunda påkalla en ökad verksamhet för våra teknologiska undervisningsanstalter, och det bör följakteligen för chalmerska slöjdskolan vara hedrande ) att hafva varit en ibland de första, som inom Sverige börjat beträda denna gagnande bana, der en nyttig verksamhet ständigt finner stöd af vetenskaperna och nya föremål för omtankan. Vi tillägga blott: Det vidsträckta användande, som tekniska kunskaper och med dem förenad arbetsskicklighet i vår tid alltmer finner, äfvensom det behof af läroanstalter för teknisk bildning, hvilket äfven inom vårt fädernesland enligt all sannolikhet snart nog kommer att göra sig gällande, tyckas göra det i högsta grad önskligt, att de inrättningar af dylik egenskap, hvilka redan finnas, måtte väl och omsorgsfullt vårdas, på det att de fortfarande må kunna gagna det allmänna. De böra i vår tanka, den vi tro delas af mången sakkunnig och fosterländskt sinnad man, mindre anses vara försöksanstalter, till inhemtande af förut bristande erfarenhet i ämnet, än verkliga, under mångårig verksamhet stadgade läroverk. Komma de en gång så att betraktas, och det så väl af Regering och Ständer som af lärarne sjelfve, så kunna de tåligt afbida den tid, då äfven här i Norden ett mera klart och bestämdt begrepp om nödvändigheten af praktiskvetenskapliga insigter i samfundslifvets icke blott industriella, utan äfven administrativa och statsekonomiska förhållanden skall i ökadt mått framkalla de frukter, som hitintills kanske sparsamt nog visat sig inom detta område. ) Så mycket mera, som den icke lärer hafva saknat vedersakare. I den i fjol af trycket utgifna öfversigten af ifrågav. undervisningsanstalts arbeten och förhållanden yttrar prof. Palmstedt, att man gjort försök att hämma inrattningens framgång. Det har dock lyckats densamma, att sjelf, med kunskapernas och öfvertygelsens lugna samverkan, skingra den farhåga, som för en kort tid gjorde dess bestånd tvifvelaktigt, och antalet af elever, som med få undantag nästan med hvarje år ökar I sig, visar säkräst det förtroende, som slöjdskolan alltmera vinner och befästar hos allmänheten. I Red:s anm.