Uvarjehanda. Hertigen af Wellington har med verklig ståt irat årsdagen af slaget vid Waterloo. Omkring 1000 personer gjorde denna dag sin uppvakting hos hertigen. Såsom vanligt gaf han stor niddag för de officerare, som bevistat nyssbem. lag, bland hvilka befanno sig neapolitanska sänlebudet, prins Castelcicaca och hannoveranske ; ninistern Kielmansegge. De ende, som, utan att lafva deltagit i detta verldskunnige slag, bevistale middagsmältiden, voro prins Albert och markisen af Abercorn. En mängd skålar druckos: för hertigen, för drottning Victoria, för prins Albert, för åtskilliga afdelningar af hären, hvilka utmärkt sig vid Waterloo, för de allierade makternas härar o. s. v. — om Rapoleon ej missförstått sin kallelse, hade aldrig slaget vid Waterloo kommit att ega rum och följaktligen aldrig några dylika prunkande minnessester att af Wellington firas. — Hopes berömda samling af målningar och andra konstalster har nyligen blifvit såld i London. Målningar af Murillo, Potter, Claude Lorrain m. fl. blefvo per st. betalte med 5—800 guincer. Samtliga taflorna, tillika med åtskilliga utmärkt sköna etruriska vaser och bronsarbeten, hafva inbragt en summa af cirka 10,000 guiner. De engelska tidningarne meddela utförliga beskrifningar om ett nytt jätteverk, som man i England utkastat planen till, nu påbörjat och hoppas att så färdigt redan under innevarande års höst. Det är en jerntunnelbro (Brittaniabro) öfver hvilken en jernväg sedan kommer att läggas. Den leder öfver Menaisundet från Wales till Anglesev, öfver hvilket den ryktbara hängbron redan för flera år sedan blifvit uppförd. Brittanniabron kommer att erhålla en längd af 1849 fot. Den utgöres af en tunnel, som hvilar på pelare, hvilka blifvit uppförda i vattnet. Mellersta delen af bron är redan färdig och anbragt på sina pelare. Den har en längd af 476 fot. Tunnelns höjd är 30 fot i midten och 22 — on fot mot båda ändarne. Det har naturligtvis varit förenadt med utomordentliga svårigheter och fordrat oerhörda : ansträngningar att få denna kolossala tunnel, den största i sitt slag, man ännu känner, anbragt på pelarne. En oräknelig menniskomassa, och bland den många af Englands mest namnkunnige r än, var samlad för att se detta jätteverk. Efter att det lyckligt och väl var utfördt blefvo ingeniörerne Stephenson och kapten Clackstone, som förestodo arbetet, helsade med enthusiastiska bifallsrop. En åskådare yttrar, att då detta vidunder af jern skred framåt till sin bestämmelse, liknade det ett berg, som af en inneboende kraft fördes fram till sitt slutliga hvilorum.