Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1849, sida 1

något ondt, låto dem, hvilka hon skulle bevaka, ostörda öfverlemna sig åt sin vexande förtrolighet. Om de båda älskande vunno härpå, så led företaget dess mera. Theodor glömde snart Cleopatra för Svanhilda, den tomma bilden för den lefvande verkligheten. Grefven infann sig stundom och brummade öfver den långsamhet, hvarmed arbetet fortskred, utan att likväl på länge ana de hemliga skälen dertill. Målaren afspisade honom länge med tomma ursägter och fagra löften, ända tilldess frökens kammarjungfru, som sått väder af hemligheten, i ett anfall af missnöje med sin herrskarinna, uppenbarade alltsammans för grefven. Vi känna följderna. Theddåor blef hals öfver hufvud jagad från den grefiiga boningen, innan ännu den döende Cleopatra var halffärdig, och Svanhilda erhöll till att börja med sträng befallning att aldrig mer visa sig för sin vredgade faders ögon, hvilken hårda dom dock sedermera mildrades till kammararrest på obestämd tid. Den stackars flickan gret och snyftade — men hvad var att göra? Kammarjungfrun, som såg hennes tysta lidande, började bittert ångra sin sqvallersjuka och erböd sig slutligen att godtgöra den, genom brefbäring mellan sin herrskarinna och älskaren, hvilken emedlertid vistades i Götheborg.