Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1849, sida 1

— — — — — — ———— ————— ———— kÖrebro möte har försiggått och gifvit oväntade resultater. Icke blott de grå af alla dimensioner, i alla positioner, utan äfven mången annan föreställde sig, att regeringens förslag skulle på detta håll emottagas med varma servietter. Puder, bror! Det förkastades nästan enhälligt i Örebro, på lika sätt som förut i Stockholm. De grå hafva från den betan blifvit svarta i både håg och sysionomier.Ingenting har mera öfverraskat alla och förblussat det ministeriella lägret, än brukspatron Peträs uppträdande med samma bestämdhet och energi, som innan den 8:de Mars 44. Det är en evenement, på hvilken ingen var beredd och som ej kan underlåta att medföra märkliga följder, äfven oberäknadt den stora reformfrågan. De förändrade omständigheterna hafva således ytterligare i högst väsendtlig mån förändrat sig, och Petres popularitet är i detta ögonblick större, än någonsin.Detsamma kan man icke siga om grefve Anekarsvärd. IIans bemödanden för regeringens förslag rönte hvarken bifall eller framgång tom det grå lägret; men aktning bjuda i alla fall och af alla opinioner den ridderliga öppenhet och dristighet, hvarmed grefven, nu som alltid, förfäktade denna sin åsigt, eburu af färsk dato. Det är iidiare att ställa sig fram och kläda skott för sin mening, om den tillochmed vore irrig, än att svärja mellan tänderna, krypa bakom busken och lura å la facon de....? Lxpeditionssekreteraren Richert påstås ha särskilat varit inbjuden till Örebromötet, likosom grefve Anckarsvärd; men fann ej godt att der låta höra af sig. Efter att vara den svenska reformagitationens fader; efter att nära 20 år ha stått i spetsen för och gifvit impuls åt rörelsen härutinnan; efter att både offentligen och lönligen, både med råd och dåd, både sai tid och otid, ha bedrifvit saken med ett eftertryck, som tydde på nitets ursprung från hjertats innersta vinkel: hvadan nu denna plötsliga förstumning, denna likgiltighet, detta munlås? Ej ett ord, ej Sitt postskriptum och naturligtvis med det sitt bref slutar förf. sålunda: Andtligen har ett stort accouchement gått lyckligen för sig. Regeringen har blifvit förlöst från två välskapade landshösdingar och en generallandtmäteridirektör. Listan af befordrade hossfunktionärer är nu ytterligare tillökad med sjelfve förste hofmarskalken grefve Liljecrantz, som fick Stockholms län. Hvilken ypperlig uppfostringsanstalt för statens embetsmän är ej numera hofvet! Och huru säkert man går till befordran, lycka och ära i dess ingenting mindre än hala trappor!