Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1849, sida 2

henne att fly med mig öfver hafvet till den nya verlden, der jag genom min konst skulle bereda oss ett lysande lif. Om några år — så slöt jag — skola vi återvända till Europa och kasta oss för din fars fötter... Han skall då ej vägra oss sin förlåtelse. ... Kom, sköna Svanhilda!Jag erhöll följande dagen svar på detta bref. Svanhilda tvekade, men hon vägrade dock icke bestämdt. Vi fortsatte dageligen vår korrespondens, hvilken ordentligt besörjdes af kammarjungfrun. Omsider gaf Svanhilda med sig. IIon kunde ej längre uthärda sin faders tyranni och den tanken att skiljas från mig — måhända för evigt. . Hon beslöt att följa mig. Men sättet afbröt Clas otåligt. Hur tänker du gå till väga?Ingenting är enklare. Vi gå, som du vet, till segels i morgon bittida klockan fyra. Ingen tid är sålunda att försumma. Omkring midnatten håller du med vagn vid ändan af alleen, som förer till Baldersholm. Det öfriga blir min sak. Svanhilda flyr genom fenstret och mottages i mina armar. Jag för henne till min boning, hvarest vi qvardröja, tills det blir tid att gå ombord. Hennes far skall ej erfara hennes flykt, förrän vi redan äro ett godt stycke ut på hafvet — och då är det för sent. (Fortsättes.) —