Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1849, sida 1

Ni veten, återtog målaren, ratt jag för någon tid sedan af grefve Silfverstjerna, Svanhildas far, erhöll i uppdrag att måla en tafla, föreställande den döende Cleopatra. Jag reste i denna afsigt ut till hans, en half mil härifrån belägna, egendom, Baldersholm, hvarest jag af den konstälskande grefven i början bemöttes med utmärkt aktning. . Jag påbörjade mitt arbete, och grefvens enda dotter, den sköna Svanhilda, satt som modell för min pensel... Hvarför skulle jag försöka beskrifva denna engels förtjusande behag. Det fulländade låter sig lika litet uttrycka med ord, som det kan sättas på duken... Skönare modell har aldrig suttit för en målares pensel . . . en herrligare bild har aldrig framstått ens för konstnärens fantasi ... Till saken! afbröt Emanuel otåligt. Allt det der veta vi förut. Till historien om er kärlek!Det dröjde icke länge, återtog Theodor, rinnan jag glömde Cleopatra för modellen. Min hand, som skulle föra penseln, blef darrande och osäker, mitt öga stadnade längre än som behöfdes på den tjusande, mörklockiga varelsen, som i en skön, fantasirik drägt; sådan man föreställer sig den egyptiska drottningens, satt framför mig ... Hon märkte elden i mina blickar... men hon förtörnades ej. Hennes kinder brunno blott af högre rosor.? .