Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1849, sida 2

beredskap att öfvergifva fåderneslandet, att måhända för alltid lemna den jord, som blifvit oss så dyrbar, — är det vål då tid att förspilla de sista timmarne med pojaktiga tvister. Hafva vi icke svurit hvarandra ett fostbrödralag?Se dock icke så mörk ut, herr Theodor Ljungner, återtog Clas småleende. Litet gnabb ibland, skadar aldrig grand, säger Geijer, — och att Emanuel och jag gnabbas är mindre underligt. Våra karakterer äro motsatser som de båda polerna... Men låtom oss dricka en afskedsskål för vår moder Svea, hvilken vi stå i begrepp att öfvergifva. Sannt är visserligen, att gumman merendels behandlat oss förb... styfkioderligt — men man må icke förtänka henne det. Hon är gammal och grå — och käringar tycka vanligen föga om unga vildhjernor. Lefve derföre den nya verlden!... Må hon blifva oss en verklig mor och belöna vår hyllning med piastrar i tusental och dollars i skeppor!Du glada tok, som kan skämta i detta ögonblick, återtog målaren med en dyster blick. Hvad har du väl att skämta öfver? Lik Alcibiades måste du gå i landsflykt, innan du fått tid att besegra dina fiender.Och du, innan du hunnit måla din älskarinnas porträtt färdigt. Jag har, liksom Alcibiades, skämtat med mysterierna — regeringens naturligtvis — derför flyr jag, såsom han. Men