Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1849, sida 1

— —gc—— ———————— —— Korrespondens. Stockholm den 26:de Juni. Hvad säges om den hätskhet och den illska, hvarmed icke endast den ultra konservativa, utan äfven den grå tidningspressen anfaller reformmötet i Örebro? Om man leri blott kunde finna ett bemödande att motverka de närmaste följderna af den hyllning åt stora och ädla, menniskokära och fosterländska principer, som det mötet gifvit; om man deri blott kunde utspåra en ögonblicklig fruktan, att dessa principer skola efter hand göra sig gällande (såsom de med Guds och svenska folkets bjelp ock en gång skola det) i vårt statsskick och vår statsförfattning; då borde man måbända icke synnerligen fästa sig dervid. Man kunde åtminstone hysa den tanka, att denna bitterhet och dessa lögnfulla anfall vore följder af individuell harm öfver politiska missräkningar, personliga hämndbegär emot segrande motståndare, eller bjertfritande ånger öfver beträådandet af parti-afvägar, hvilka redan befinnas leda ifrån det mål, der allmänna förtroendet och medborgares erkänsla belöna lifvets mödor och verksamhetens ansträngningar. Men så är det i sanning icke! Man upptäcker synbarligen något ännu mera, nägot betänkligare. Man skådar alltför påtagligen ett slags plan, icke ny, men fullföljd, att qvarbålla svenska folket i den öfvertygelse, att det icke behöfver någon förändring i sina bristfälliga statsformer, och att de förbättringar, som allmännast påkallas, skulle endast leda till allmän oreda och enskild ofärd. I denna plan ingår, att de få reformer, som medgifvas behöflige, måtte endast blifva en kuliss-förändring i det stora politiska dramat; och att aldrig den stund skall komma, då folket med allvar får yrka en verkligen mensklig och fosterländsk anda i samhällsformerna, eller för den nya andan påräkna nya, pålitliga och upplysta organer. Den, som noga följer tilldragelserna och de handlande personerna, upptäcker nog, huru härmed förhåller sig; och han kan ej nog beklaga, att i detta afseende personer, som förut vunnit och förtjenat allmänhetens förtroende och bifall, mu handla i deras tjenst (ty annat är det icke) som, tänkande allenast på egna fördelar, söka att afleda den allmänna opinionens kraft, genom vanställandet af idser, fakta och personliga motiver. I detta afseende är den grå fraktionens orgåner de föraktligaste af alla, ty de kunna omöjligt till den grad misskänna förhållandena, som de visa sig göra det. Deras beteende låter derföre icke förklara sig från öfvertygelse, utan måste härleda sig från andra orsaker; hvarom och här mycket ordas i tysthet. Är det sannt, så visar det beklagligen, att vi stå nästan på en säm re punkt, än vi anat, hvad den politiska moraler beträffar; och i sådant fall är det verkligen et underverk, om vi under lugn och inbördes enighet få upplefva reformernas dag. Vissa syna nemligen nu hafva kommit så långt, sedan de e kunna dölja för sig, att folket börjar veta, hva det vill, och känna sina krafter, att de önsk