Bidrag till ordensväsendets statistik. Kastar man en blick på samtidens statskalendrar och jemför dem med de för en 50—560 år sedan, så måste man förvånas öfver hvad vi ega många utmärkta min, emot de f örgångna generationerna. Af svärdskommendörer med stora korset ega vi (enl. 1847 års kalender) 24 inländska och 3 utländska, bland hvilka senare 10, eller jemt Å ryssar. Kommendörer äro 31 inländska och 30 utländska, bland hvilka senare äfvenledes 10 ryssar. Suärdsriddare ega vi 854 inoch 346 utländska eller inalles 1,200, och ibland de utländska icke mindre än 106 ryssar. 1847 års kalender upptager blott 2 riddare med stora korset af svärdsorden (hvilken utmärkelse, som man vet, endast gifves dem, hvilka utmärkt sig i en batalj); deremot upptager den för 1791 tjugutre sådane. Emellertid äro i den sednare kalendern riddarne vida underlägsna till antal. Den etrettiäriga freden har således skänkt oss flere bjeltar (på papperet) än de oroliga krigstiderna; och räknar man nu dertill Finland (för hvilket Norrige blott ger en svag ersättning), så finner man, att de dekorerades antal proportionsvis är ännu vida större. Häruti är ännu ej upptagen den ansenliga tillökning, svärdsriddarnes antal erhöll genom förl. ärs s. k. krig. Af nordSsljerne-kommendörer med st. korset äro vi nu välsignade med öfver etthundrade, då deremot i GuStaf III:s (utmärktheternas) tid det icke fanns så många riddare (75 år 1791, då äfven f. d. officianter vid K. M.s orden inräknades.) Nu hafva vi omkring 550 riddare af N. O. Riddare af Wasa-orden funnos vid slutet af Gustaf III:s regering icke fullt femtio; nu uppgå de till utöfver fyrahundrade. I sanning! vår tid är att gratulera, i hvilken så många utmärktheter lefva — ty att någon misshushällning med eole monnaie des rois på sednare tider egt rum, får naturligtvis icke antagas. (Friskytten.)