Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1849, sida 1

DV lsels år 8 R:dr, 3 R:dr banco. I ste postkontor. talas med 2 sk. banco stycket, och I kontor, dels å utdelningsställena och del: I vanlig. annons-stil, och böra, så vidt 1 kl. e. m., dagen före den, då de öns!ö 8 ertia många medborgares politiska karakter vaa, stundom grundad på egoism och klenmodiget, och är så vida rent af fördömlig; stundom å den ensidiga och gråhyskiga klokhetens förnenta företrädesrätt till omdöme och handling, ch så vida mera ursäktlig, om också lika förlerflig. Det finns äfven en statsborgerlig sedolära, och denna synes det vara ett axiom, att man, vid ifgifvandet af sin röst om statssaker, lika litet ör förneka sin öfvertygelse, som i fråga om de imnen, hvilka ligga inom det enskilta lifvets område. Man är skyldig utsäga sin mening sådan den verkligen är, icke jemkad efter omständigheterna eller afpassad för ett tjenligt intryck på andra, till bestimmande af deras öfvertygelse. Det är ej saken, att de många olika meningarna skola kokas ihop till en enda, eller, såsom kantiga hagel i en pung, genom nötning mot hvarandra, glattas och småningom likformas: saken är, att den bästa meningen bland de många skall, genom sin inre sanning och kraft, besegra de andra och blifva den gillande. Att åter förbälla sin öfvertygelse, är lika litet rätt eller nyttigt. Skulle hvarje enskild medborgare finna för godt att förtiga sin mening, tills majoriteten gifvit sin tillkänna; så skall naturligtvis hvarken den enskildes eller majoritetens mening någonsin blifva känd, af det enkla skälet att ingendera blefve någonsin uttalad. De som endast vänta på att få instämma med majoriteten, uträtta jemt upp ingenting. De åter som, i sjelfva verket liberala, likväl anse sig för tillfället böra modifiera sin öfvertygelse efter majoritetens mening, uträtta åtminstone mindre, än de kunde och borde. Ty som de naturligtvis måste önska att deras mening just blir majoritetens, och gerna måste se att detta ju förr desto heldre inträffar, så skada de sin egen sak derigenom, att de beröfva majoritetens öfvertygelse denna påskyndande impuls till utveckling och mognad, som ligger i exemplet af en raskt och oförbehållsamt uttalad mening. Det är derföre som våra grå, äfven förutsatt att de mena väl och ärligt, hvilket vi gerna antaga å), hafva för sina bemödanden så litet tacksamhet att vänta. Ty en hvar, som vill, börjar inse, att de skulle, genom sitt sätt att gå till väga, för decennier försinka den goda sak, de vilja synas arbeta för, så framt de i sin välmening finge ensamme husera. Å mötet i Örebro hafva de serskilda reformsillskapernas deputerade tagit steget ut, och derigenom gjort mycket på kort tid och i en enda I handling. Och nyttan af detta steg skall snart visa sig. De hittills i reformfrågan odeciderade skola finna sig nödgade att taga sitt parti: de grå skola försvinna genom att träda öfver till högern eller venstern. Blir då högern majoritet, hvilket likväl icke är att förvänta, så skall all fråga om reform och reformsällskap för en tid blifva skjuten åt sidan, och redan kännedomen om denna majoritets önskan blefve då en vinst. Kommer åter venstern att utgöra majoritet, så måste den omständigheten hafva en afgjord moralisk inverkan på regeringens tänkesätt och nästa riksmöte. En svensk publicist har i sednaste dagar yttrat, att ett folk kan hvad det vill; och om detta är sannt, såsom det, rätt förstådt, utan tvifvel är, så ligger för de verklige reformvännerna redan deri ett skäl att icke låta sig åtnöjas med det hvilande reformförslaget. Men det finnes ett annat skäl. som synes lika vigtigt i vågskålen. Man språkar om detta förslag, såsom skulle det bereda en öfvergång till ett bättre. Men nu utgör det på sin höjd ett ganska tvetydigt medel till mildring och inskränkning af det politiska ) Sannolikt finnes emellertid inom de grås-sig vidt utsträckande läger sinsemellan skiljaktiga sekter. Att dömma efter de menskliga tingens natur i allmänhet, måste der först och främst finnas de ärliga gra, som verkligen hylla de grundsatser, deras kända program innehåller. Derefter följa konservatister, som klart inse, att man numera ej kommer långt med den råa Hartmansdorfiska halstarrighetsregimen. Slutligen finnas bland de gråäfven sådana, som, likgiltiga för stat och statsförhållanden, vilja vara med i svängen och göra sig kända såsom rörelsemän och kapaciteter, likväl så att de ej synnerligen stöta hvarken regering eller folk för hufvudet, hvarför de ock gerna intaga en ståndpunkt, på hvilken de i sinom tid kunna, medelst ett kort steg och en föga märklig vridning, vända sig dit, hvartat opinionsflaggan visar efter sedermera åter lyckligen inträdd vindstilla, och sålunda med säker hana gripa sin personliga lycka. Det är således ej blott sjelfva programmet, det är äfven denna flerfald af intressen och omöjligheten at fullt förtroende emellan denna politiska sekts egna medlemmar, som göra densamma svag och Bs 24 ARR JV AR TIA — ata — — —Ö.