Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1849, sida 1

—— — —————— — Verlds-Striden I). Jag på ett slagtfält drog i midnattstunden. Der vilda härar andats ut sitt mod; Jag hörde vapnen klinga uti lunden, Såg marken färgad af de fallnes blod... Blott tvedrägtslågan brann på altarrunden, Der med sin glafven stridens sköldmö stod Och makade tillhopa hatets bränder Tills slamman lyste öfver haf och länder. Och hvar jag såg, tjöt stormen, sjöd volkanen, Med otämdt raseri kring land och stad... I vreda vågor häfdes oceanen, Och fridens krans slets sönder blad för blad. Och folket drog med makt utaf orkanen Mot dynastiers legohjon åstad; Guldsmidda uniformer och prestkappor Stå ensamt qvar till värn kring thronens trappor. Men bakom dem en skog af bajonetter Afbidar lydigt än tyranners bud; Ej menskor mer, men blinda marionetter, Soldater, lyssna blott till trummans ljud. Der förr på Leipzigs och på Jenas slätter De föllo, bäddade i ärans skrud, Med landsmäns blod de skölja fädrens grafvar Och trampa egna bröder ned, som slafvar. Men, olja likt, skall blodets purpur nära Den eld, som snart i flammor skall slå opp... x) På svenska akademiens högtidsdag förlidet år, upplästes under denna titel ett skaldestycke, hvaruti vår tids sträfvanden i ståtliga alexandriner — fördömdes. Vi bedja detta styckes förf. om ursägt, att vi lånat samma titel för ofvanstående poem.