Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1849, sida 1

—— ———————————— ——————— — — — nemang, och ännu mera genom det politiska inflytande, som denna klass förskaffat sig, har det, oaktadt alla protester och ansträngningar från de södra provinserna, lyckats protektionesterne att utestänga Manchester-spinnaren från den lagliga marknaden. Engelska innehafvare af Spaniens statsobligationer, hvilka hafva ett direkt och materielt intresse deri, att spanska skattkammaren åter en gång måtte fyllas och förstärkas, hafva länge försökt att visa regeringen nödvändigheten af att följa ett mera frisinnadt handelssystem, och vi glädja oss öfver att finna deras bemödanden nu omsider krönta med en partiell framgång. Finansministern, senor Mon, har nemligen för kongressen föreslagit en reform i tulltariffen, uti I hvilken tillåtelsen att införa garn och bomullsvaror emot en fast tull utgör det mest framstäende draget. Vi kunna ej vänta, att de Cataloniske fabrikanterna utan strid skola afstå sitt monopol. Deras motstånd blir utan tvifvel kraftigt, och de lyckas måhinda deruti vid detta såsom vid flere föregående tillfällen. Ja, tillochmed om regeringen skulle fortfara med sin plan, samt förmår att genomföra densamma oförändrad, är det måhända möjligt, att, med de höga tullsatser, som den föreslagne tariffen innehåller, de brittiske fabrikanterna ej ändå på laglig väg få på de spanska marknaderna afsätta större qvantiteter varor, än de nu göra, genom att begagna Portugals, Gibraltars och Livornos smyghandelsförmedling. Skyddssystemets dom är imellertid nu fälla äfven i Spanien, och med sådana fakta emot sig, som dem, hvilka förmått Senor Mon att tillstyrka en förändring, bör det ej synnerligen länge till kunna ega bestånd. Skattkammarens behof äro för trängande, att de länge kunna förbises. De bedragne fordringshafvarnes ständigt upprepade och olägliga knackningar på skattkammardörren, främmande makters förklaringar, och den ledsamma utsigten af en statsbankrutt, måste förr eller sednare tvinga styrelsen till att fullgöra sin pligt. Utan kredit och utan något vilgrundadt hopp om tilltagande statsinkomster, kan ej ett land för alltid fortfara med ett, år efter år, förnyadt desicit i sina statsinkomster. De ersarnaste af landets sinancierer tillstå ock helt öppet, att det finnes blott ett sätt, hvarpå Spanien kan föröka sina intägter, och som kan hjelpa landet ur de svårigheter, hvilka bidragit till att flicka dess rykte, samt fistat vid dess namn bedrägeriets vanheder; och dertill måste man äfven inom kort taga sin tillflykt. Skyddssystemets qvacksalfvarekurer hafva förgiftat Spaniens lifssaft, uttömt dess krafter och hindrat dess industriella utveckling. Landet måste nu kasta ifrån sig medikamenterna och försöka frihandelns helsobringande, renande och lisskrafterna spänstighet återgifvande kurmethod.