Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1849, sida 1

dels år S R:dr, vanlig annons-stil, och böra, så vidt 2å R:dr banco. kl. 7 e. m., dagen före den, då de ön aste postkontor. talas med 2 sk. banco stycket, och i kontor, dels å utdelningsställena och de det trodde de sig derigenom göra Spanien till verldens drottning och skiljedomarinna. Liksom girigbuken svälter och pinar sin kropp, för att undgå plågan af att taga ett mynt från sin skatt, så hafva äfven spanjorerne . förnekat sig andra länders jernoch siden-varor, fina bomullsoch varma ylle-väfuader, allt i det bedrägliga hopp, att de derigenom skulle kunna oförminskade bibehålla sina högar af guld och silfver. Silfret och guldet hafva så småningom genom oräkneliga mindre aflopp försvunnit; men systemet har bibehållit sig. Hvarje spanjor, som befattar sig med att producera något, det måtte nu hafva varit gräset på marken eller bomullstyget i balen, har blifvit skyddad, på bekostnad af alla andra spanjorer. Ingen har tillåtits köpa något, som grannen kunde tillverka, utom till ett högre pris, än det, som ; grannen behagade sitta på sina händers arbete. Baskiska provinsernas jern, Cataloniens och Valencias bomullstyger hafva varit de grenar af den nationella industrien, som företrädesvis skyddats, och för hvilka hela befolkningen blifvit beskattad. Genom ett strängt kolonialsystem gaf man moderlandets fabrikanter ett monopol i det spanska Amerikas marknader, på samma gång som man, ehuru förgäfves. försökte att muta kolonisterna och försäkra sig om deras trohet genom att utesluta alla för dem farliga främmande medtäflare från Barcelona oc Cadix. En småaktig och med yttersta spitsfundighet uppsatt tarisl, af hvilken en kopia borde förvaras uti hvarje handelsförenings arkiv, såsom ett kuriöst exempel på en missrigtad skarpsinnighet, tjente att oroa och förtrycka ej mindre producenten, än konsumenten, utan att kunna rikta statens kassor. Systel met var fullkomligt och med största finess utarbetadt. Spanien uti nittonde århundradet är ett exempel på huru mycket skyddssystemet kan bidraga till att uppdrifva fabrikerna, höja statsin-— komsterna och utveckla ett stort och fruktbart lands resurser, ett lands så fördelaktigt beläget för en utvidgad och stor främmande handel, som något annat på hela jordens rund. Vi känna alla de spanska bomullsmanufakturernas historia. De väfstolar, som arbeta inom konungariket, producera ej tredjedelen af de boi mullstyger, som förbrukas i Spanien. De äterstående två tredjedelarne betala ej ett runstycke till staten; men deremot ungefär hundra procents profit till smuglaren. Garn, sitzer, jacconet m. fl. dylika artiklar limpa sig just icke synnerligen väl till kontrabandsvaror; men likväl synes af officiella uppgifter, att under året 1842 mer än fjerdedelen af alla de bomullsvaror, som exporterades ifrån Frankrike, gingo öfver Pyreneerna, äfvensom att denna smyghandel då var uti dagligt tilltagande. Dessutom finnas många och säkra skäl för det antagande, att en ännu vida större qvantitet af sådana varor på samma sätt införts från Storbrittanien. Hela den qvantitet oarbetad bomull, som år 1840 infördes till Spanien, var blott en sextiondedel af det, som samma år infördes till England, och det oaktadt är kändt, att en stor del af denna obetydliga import var vid årets slut oanvänd. Ja, det är ett allmänt bekant faktum, att bomullsfabrikanterne i Barcelona sjelfve äro bland de bista af deras rivalers, smugglarnes, konsumenter: att de årligen sälja hundradetals balar bomullsväfnader, uti hvilka ej en tråd har blifvit spunnen på deras egna spindlar. Detta löjliga sätt att förse en nation med klädespersedlar medför, utom det att statskassan derigenom bestjäles och konsumenterne plundras, äfven det resultat, att derigenom underhälles en irregulier arme af smugglare, som uppgår till ett antal af omkring hundratusen man, spridda längs utåt pyreneiska gränsen; och hvilken är den allraypperligaste rekrytskola för dessa guerillaskaror, som i de nordöstra provinserna ständigt hålla upprorsflamman vid makt och oroa regeringen. En regering i Spanien, hvilken vore fast besluten att undertrycka Carlismen, skulle begynna med att helt och hållet upphäfva de nu existerande monopolerna för bomullsvaror och tobak. De argumenter, med hvilka man i Spanien försvarar detta system, är fullkomligt lika med dem, som man är van att höra begagnas i andra länder för samma ändamål, så t. ex. heter det: fabrikanten måste skyddas, emedan tillverkninagen af den vara, han fabricerar, faller sig dyårare i Spanien, än i andra länder; stenkol äro adyra, jern är dyrt, kapitalerna äro få, vägarna -dåliga och skatterna stora — med ett ord, de asvärigheter, under hvilka den Cataloniske bo-mullsspinnaren arbetar, äro så stora, att en inaförstull af hundra procent ej en gång sätter or A SA Fr a