Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1849, sida 1

Korrespondens. Paris den 17:de Juni. Vår stora stad antog den 13:de dennes ett mer och mer allvarsamt utseende. Borgargardets artilleri, som på morgonen samlats i Palais National, marscherade derifrån I till place du Chateau dBau, der det möttes af I 5:te, 7:de samt särskildta kompanier af 1:sta I och 3:dje legionerna af nationalgardet. En demonstration till förmån för Italien var, som du vet, beslutad. I uniform, men utan vapen, satte sig tåget i rörelse, omgifvet af en otalig menniskomassa. Lifliga rop af Lefve republiken! Lefve konstitutionen!, blandade sig med det af Lefve Italien! Alla fönster voro fulla af folk, en mängd damer hviftade bifall med näsdukarne från balkongerna; med ett ord: tåget fortsattes hela boulevarden utåt, under de lyckligaste auspicier, ända till boulevard des Capucines i hörnet af rue de la Paix, der vägen var spärrad af soldater. Dessa, anbefallde att skingra folkmassan, anföllo med bajonetterna, och rusade ini folkhopen, som skingrades åt alla håll. Äfven några skott lossades och sårade flera personer. Etienne Arago, som gått i spetsen för demonstrationen, sågs falla på boulevarden. Man trodde honom triffad af en kula; men lyckligtvis var hans fall förorsakadt blott af en slump, och Arago skadade sig ej. Förskräckelsen blef imellertid stor och allmän. Så många, som det var möjligt att ertappa, fasttogos och arresterades, och de, som sprungo, blefvo förföljde, på det att de ej skulle församla sig annorstides. Flera deputerade befunno sig äfven i tåget och de, som lyckades undkomma, begåfvo sig tillika med en stor mängd artillerister till Conservatoire-des-arts-et-metiers i rue St. Martin, der många af dem, några timmar derefter, cernerades och grepos, och de öfriga flydde så godt de kunde. De strängaste åtgärder blefvo imellertid vidtagne öfver allt. Ilela staden liknade ett läger, och soldaterna voro i full tänue de guerre. Ingen appell slogs efter nationalgardet, men en del af detsamma gick ut opåkalladt, för ordningens vidmakthållande. Uti några till rue St. Martin ledande smågator uppkastades några stenar, såsom början till barrikader; men detta var blott för att freda sig för truppernas ansall. Ingen insurrektion var i sråga, ty folket var fullkomligt lugnt och stilla; det var endast utlockadt af nyfikenhet, för att se eller åtfölja den till nationalförsamlingen vandrande demonstrationen, som möttes, besynnerligt nog, med skott och sablar. Detta sednare var äfven orsaken, hvarför en vapenbod uppbröts i rue Joquelet. Många vapen blefvo dock icke tagne. I denna trakt placerades sedermera trupper i första våningarne af alla hörnhus, der man fruktade, att barrikader kunde komma i fråga. Hos folket märktes dock icke den ringaste stridslystnad. De enda rop, —— nn— ——