Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1849, sida 1

, som önska Tidningen sig tillburen, ersätta kringbärat varit, eller med honom öfverenskommas kan. styrelsen och förvaltningen, som åt folkets öfvertygelse, att dess angelägenheter väl behjertas och vårdas. Danmark kan, genom sitt läge och sin på en ringa yta samlade befolkning, lätt åstadkomma en sådan årlig representation; och den danska grundlagen har underlättat möjligheten äfven derigenom, att den heldre sökt garantierna för nationalombudens lyckliga val i någorlunda enkla valformer och en fåtalig församling, än i invecklade samt i följd deraf mångfaldiga och dyra organisationer; men äfven vi skulle, oaktadt alla lokalsvårigheter, kunna förskaffa oss denna nu saknade garanti för en förbättrad sammansättning af lagstiftande makten, blott regeringen ville handla uppriktigt och välmenande, i enlighet med de begrepp, som numera utbildats hos svenska folket, och hvilka man gerna kan säga i det hufvudsakligaste äro med en berömlig enkelhet och sanning uttryckta af Örebro reformmöte, som bland annat i sina hufvudgrunder för representationsreformen förordat årliga riksdagar. Ett bevis uppå, huru fördelaktigt ett sådant årligt sammanträde af folkombuden anses vara, är, att, i sammanhang med detta lagstadgande, tiden för riksdagens sammanvaro, vutan regeringens samtycke, ansetts behöfva i danska grundlagen endast bestämmas till 2 månader. Jemförom härmed våra bråksamma årslånga riksdagar, och den tid, som, äfven om en representationsförändring en gång kan vinnas, blefve en följd af, att riksdagen blott hvart tredje år tillsammankomme? Imedlertid har äfven i denna del Danmarks grundlag utvisat ett ganska lämpligt afseende på dylika bestämmelsers behöfliga förändring, efter tidsomständigheter och erfarenhets-rön. Den har nemligen medgifvit, att utan ändring i grundlagen, förändringar i dessa bestämmelser kunna ske genom lag, hvarigenom sålunda regering och riksdag få särskildt öfverenskomma härom för tillfället. 3 25 tillåter konungen att inkalla urtima riksdag, hvars varaktighet beror at hans beslut. I I denna ordalydelse synes oss vara någonting obestämdt, som lätt kunnat afhjelpas; men må hända befara ej Danskarne det ordrytteri på sin grundlag, hvilket vi så ofta förnimma i fråga om ordalydelsen af vårt konstitutionella opus. S 26 medgifver konungen äfven att fördröja lagtima riksdagens sammankallande, men ej öfver 2 månaders tid och icke mera än en gång under året till densammas nästa ordinarie sammankomst: en föreskrift, som är tillräckligt betryggande, på samma gång den tillåter att lämpa tiden för sammankomsten efter tillfälliga tidsomständigheters kraf. I S 27 finner man stadgadt om konungens rätt att upplösa, antingen hela riksdagen eller en af dess afdelningar; den andra afdelningens sammankomst uppskjutes då intill dess hela riksdagen åter kan samlas, hvilket skall ske inom 2 månaders förlopp efter upplösningen. Detta är enligt vår öfvertygelse en brist, som gerna borde afhjelpas. Vi vilje icke helt och hållet förkasta den ifrågasatta rättigheten för regeringen att upplösa en riksdag, som möjligen genom sin tillfälliga sammansättning skulle kunna blifva vådlig för landets lugn eller regeringens säkerhet, ehuru vi icke befara, att dylikt inträffar, då valråätten är allmän och val-formerna, väl ordnade, samvetsgrant efterföljas. Men skall riksdagen behöfva till sin personal förändras, och regeringen i det afseendet vädja till folkets nya val, så måste hela riksdagen, alltså begge afdelningarne, omväljas. Att lemna åt regeringens godtycke till att endast behålla de representanter, som för ögonblicket äro den behaglige, under det att de andra offentligt insinueras vara dess och landets fiender, kan ej blifva annat än söndrande och uppretande. Det är äfven stridande mot den hufvudprincip, att det är folket, som sjelft bestämmer i hvilka ombuds händer det vill anförtro sina angelägenheter; emedan sjelfva upplösningsätgärden icke gerna bör hafva sin grund i annat, än att i staten framkallats nya invecklade förhållanden, som varit folket, vid förra valet, okända. Nya val böra derföre allmänt företagas. ss 28 och 29 innehålla de vanliga stadgandena, att konungen kan för riksdagen framställa förslag till lagar och andra besluts; att konungens samtycke erfordras till att gifva riksdagsbesluten laglig kraft, samt att konungen befaller lagens kungörande och drager försorg om densammas verkställande. Den danska grundlagen har således icke upptagit den norrskas stadgande om suspensivt veto, utan