Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1849, sida 1

Utrikes nyheter. UNGERN och ÖSTERRIKE. Sedan veckor tillbaka bemöda sig tidningarne att angifva den tidpunkt, på hvilken de ryska och österrikiska härarne skola börja gå anfallsvis till väga mot ungrarne. Hittills hafva alla uppgifter visat sig vara falska, vare sig emedan generalernes beslut och planer hållas hemliga, eller emedan man i de ryska och österrikiska härarnes krigsråd ansett nödvändigt att uppskjuta denna tidpunkt. Så mycket försäkras nu med visshet, att den 14 eller 15 Juni blir den dag, då angreppet skall börja från alla sidor på en gång. I norr, söder och vester skola de kolossala härmassorna liktidigt sätta sig i rörelse, för att sammantränga ungrarne på en punkt inne i landet och der genom sina öfverlägsna krafter tillintetgöra dem. Så tror och tänker man åtminstone i de kejserliges hufvudqvarter. De ryske och österrikiske generalerna tro sig nämligen härigenom kunna inom få veckor göra slut på kriget och tillika beröfva ungrarne möjligheten att upplösa sig i små band, hvarigenom kriget, fördt af guerillakorpser, kunde inträda i en ny farlig phas. De förenade kejserlige armåernas styrka uppgifves ur österrikisk källa till 400,000 man, sydarmåen och puchnerska korpsen inberäknade. Men från andra håll försäkras, att österrikiska och ryska stridskrafterna ännu icke belöpa sig till 300,000 man. Enligt noggranna, oss föreliggande detaljer äro de ryske invasionskorpserna, hvilka inryckt öfver Galizien och Krakau något öfver 100,000 man, af hvilka 50—-55000 man framryckt öfver Krakat, de öfrige öfver Czernovitz och Lemberg. De kejserlige trupperna deremot i söder och vester kunna omöjligen öfverstiga 100,000 man. Ungrarne skola — så påstår man i österrikiska krigsministeren — icke hafva mer än 80,000 man reguliera trupper; deras beväpnade landtstorm uppskattar man till samma styrka. Om kalkylen vore rigtig, skulle resultatet sannolikt blifva gynnsamt för de kejserlige. Men icke blott alla underrättelser, utan äfven alla operationer alltifrån slaget vid Kapolna till denna dag bevisa, att såväl ungrarnes reguliera styrka som deras landtstorm blifvit alltför lågt beräknade. De förestående slagtningarne skola i hvarje fall blifva ganska blodiga, och att undvika en slagtning ligger hvarken i magyarernas eller de båda kejserliga härarnes intresse. Allt, hvad nu under en tid blifvit skrifvet och taladt om angrepp, reducerar sig, såsom vi förmoda, till små förpostaffärer. Affärerna, som egde rum vid Giins och mellan Wieselburg och Ilochstrass, voro ingenting annat. Blott vid Waag voro träffningarne mera betydande, såsom förut vid Neustadt, hvilket måste utrymmas af de kejserlige, och nu nyligen vid Szered. Besättandet af Gins, hvilket några tidningar omtalade, har ingen grund. I Steinamanger deremot lågo några hundra Honveds och husarer. Den mest öfverraskande underrättelsen är en notis i !Grätzer Zeitung, hvari såsom säkert förmäles, att Wieselburg är i ungrarnes händer. I dag kommo, heter det der, otaliga vagnar på Kossuths befallning, för att till insurgenthärens förplägning bortföra alla upplagda mjöloch spannemålsförrdd. Detta är icke möjligt, såvida icke österrikiske generalen Schlicks korps blifvit fullständigt slagen. I Från södra och norra Ungern hafva inga nya underrättelser ankommit. En korrespondent från bergstäderna (ungersk-galiziska gränsen) förmäler, att Dembinski nedlagt öfverkommandot och en polsk major Dessewski trädt i hans ställe. Notisen är uppenbart falsk och hvilar på en namnförvexling; namnet på en civilkommissarie (grefve Frans Dezsöfy), som Kossuth satt vid Dembinskis sida, har gifvit anledningen dertill. Också torde hvad som förmäles från militärgränsen icke vara utan betydelse, att nämligen en korps montenegriner, som ville ila Jellachich till hjelp, blef angripen af turkarne och måste kasta sig in i turkiska fästningen Skadar; och att en baron Spleny, förut kapten vid ungerska lifgardet, i Konstantinopel, öfvertagit ledningen af Ungerns diplomatiska affärer. Slutligen reducerar sig den stora seger, som Rukaviva vid Temesvar skulle vunnit öfver Bem och hvarom ljugits så