Uvarjehanda. En i dessa dagar utkommen praktupplaga af len nya danska grundlagen ätföljes af nedanstående verser, författade af hr P. Holst. Till Kungen. Din ungdom sorglös var. All dess bedrift var som i flygtig sand en flygtig skrift. Just ingen anade, som såg dig då, hvad djupast i din själ du gömde på; just ingen drömde, att i Danmarks nöd du skulle frälsa det från skymf och död; med slumrad kraft, lik Uffo, sagans son, med ens du vaknade vid vapnens dån; förr tyst, som han, med ens du talte ord, som, likt en stormvind, brusade kring Nord, och se! med ovandt svärd, men tro och mod, en emot två, i blodig kamp du stod. Och medan blodet flöt ur djupa sår en skrift du ristade, som ej förgår, en runeskrift, som binder fast och stark — i kampens hårda tid ett fredens verk, en lagens tafla med allvarlig röst, en frihetssol, som sprider hopp och tröst; ty frihet bör ej gifvas efter mått, att ockra med den höfves ej en drott: då alla ha i den en lika del, skall åt enhvar den gifvas full och hel. Du gaf den hel. Ditt minne ock består i folkets hjertan och i sångens vår.