Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1849, sida 2

— — 8 PP MW ÖU 2 — för representationens ombildning, hafve vi, i följd saf våra här ofvan anförda beslut, ansett icke för närvarande till någon åtgärd föranleda; likasom vi ock funnit det af reformvännerna i Stockholm framställda förslag, rörande underdånig ansökning om urtima riksdag, nu böra förfalla. Ofvertygade att det mål, reformsällskaperna afsse, vinnes endast genom enighet och kraftig sammanhällning, hafve vi öfverenskommit om en gemensam bestyrelse för samtliga reformföreningarne, hvilken bestyrelse således kommer att utgöra ett samband mellan sällskaperna och att hafva ledningen af deras gemensamma angelägenheter. Det nit, reformföreningen i Nerike framför alla öfriga sällskaperna ådagalagt för den stora saken, har, lika mycket som Örebro lämpliga läge, anvisat denna stad till bestyrelsens säte. Till ledamöter i denna reformföreningarnes allmänna bestyrelse äro utvalde: hr ryttmästaren C. R. Tersmeden, hr brukspatronen 0. G4. IIedengren, hr assessoren N. G. Dahlgren, hr prosten J. G. Askengren och förre talman Anders Ericsson i Kärne. Till suppleanter äro utsedde: hr bokhandlaren Abr. Bohlin, hr fältkamreraren Kalin och Anders Persson i Essleboda. Med ledsnad hafve vi bland oss saknat ombud fran reformvännerna i Stockholm. För kommane möten torde vi kunna hoppas deras deltagande i förhandlingarne, dertill de alltså härmed inbjudas. Å För att, sedan ett fullständigt förslag till representationens ombildning erhållits, taga detta under samfäld öfverläggning och att förena olika åsigter till gemensamma beslut, hafve vi ansett nödigt, att reformsällskaperna äfven hädanefter träde hafve vi utsatt att hållas här i Örebro d. 18 Juni 1850, såvida icke urtima riksdag under drag utsätta. Allmänna reformmötet för 1249 har härmed slutat sitt värf. Vi äro långt ifrån att tillmäta oss den äran är i alla händelser ett ofullständigt. Men vi tro oss med trygghet kunna säga, att hvad vi åstadkommit är ett verk af öfvertygelse och allvar. Under åsynen af en upprörd tid, der ingen mera vet hvad morgondagen bringar, hafve vi ovilkorI ligen måst alla fattas af den tanken, att de beslut, som vid detta tillfälle komme att af vår rlilla hop tagas, måhända icke skola blifva utan I inflytande på framtida inre förhållanden. I fullt I medvetande. häraf, men på samma gång i djup känsla af det folks politiska behof, på grund af hvars fullmakt vi äro här, hafve vi handlat, och vi hafve icke kunnat det annorledes än så, som redan ligger för hvar mans ögon, sedan vi härmedelst med fast samdrägt gått att nedlägga vårt arhete, som ett offer på fosterlandets altare. Keeformmötet har endast få ord att tillägga. Det ges en hög försyn, som länkar folkens öden. Vi läsa vissheten derom på hvarje blad I af historien, äfven vårt fäderneslands. Den har mer än en gång räddat oss, då Sverige stod på branten af sin undergång, och den skall äfven, så är vårt hopp, nåderikt afleda från vår politiska framtids himmel de misstänkliga moln, hvilka af den stora europeiska orkanen börjat drifvas upp äfven på vär horisont. Men i eerxligheten komma icke, som i sagan, lyckan och völsignelserna ner öfver den sofvande; kanske mer än någonsin gäller tvertom i närvarande ögonblick den satsen: hjelp dig sjelf och Gud skall bjelpa dig. Det är tid för den svenska nationen att lyfta sig till handling, att verka för sin sak med alla de lagliga medel, som stå ett urgammalt fritt folk till buds, utan yra, utan förvillelser, men endrägtigt, modigt och konseqvent. Landets alla särskilda reformsällskaper hafva här i främsta rummet en pligt att uppfylla, en kallelse att fullända. De hafva att upplysa meningarne, att stadga öfvertygelserna, att bemöta inkasten och icke mindre de smygande intrigerna, de hafva att allt mer och mer mångdubbla sin verksamhet och söka utvidga sin omfattning, att väcka till kraft, att mana äfven till uppoffringar. Deras kall är från denna stund ansvarsfullare och besvärligare är någonsin förut, men äfven i samma mån ärorikare. Fäderneslandet måste vänta allt af deras patriotism, men det bör också förtroendefullt kunna lägga sin sak i deras händer, ty ännu är ej Engelbrechts och Thorgny Lagmans anda utdöd i nordanlanden. Dertill gifve frihetens och sanningens Gud sin styrka och sin nåd! Örebro den 9 Juni 1849. Ä Deputerade vid allmänna reformmötet i Urehro. Skrifvelsen till hr professor Wingqvist har fölOT PO TFT genom deputerade sammanträda. Nästa sammantiden inträffar, i hvilken händelse vi anse nödigt satt sällskaperna genast sammankomma a tid, som retormföreningens allmänna bestyrelse erhållit uppatt här hafva lemnat ett fullkomligt arbete; det. ——