Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1849, sida 1

1—711— 0) 414 114 1147 HMMM HH BE — kas införda. — Lösa nummer beranterne belastas ic säljas dels å Tidningens Annons1s i Hr N. J. Gumperts boklåda. i i; delningar; men de, I ren på sätt brukligt LV — som konsumenter; och dessutom, vill man nu tänka sig den omständigheten, som är ganska möjlig, neml. att af 2:ne skepp, kommande från samma plats, med lika beskaffad last, seglande h endast på olika tider derifrån, men ändå anländande till samma destinationsort vid samma tid, det ena blir underkastadt karantän, det andra ieke, i följd af under tiden ingångna underrättel-— ser om afseglingsortens försättande i friskt tillstånd, tyckas nuvarande taxor gränsa till orättvisa och åstadkomma en omoralisk inverkan på dem, hvilka föra eller låta föra in varor, som åro underkastade karantän. Också är ej utan exempel, huru skeppsförare ofta, om ej alltid, sö-— ka att slingra sig ifrån karantäns undergående, af fruktan för de dryga umgälderna, äfvensom att detta af deras principaler anses som en förtjenst eller skicklighet, då det dock i verkligheten är ett gäckeri utaf författningarne. Hufvudändamålet med all handel är naturligtvis vinsten deraf; och dennas ernående skapar lika naturligt den vågsamma tron, åtminstone hos de fiesta, som dermed befatta sig, att karantäns-anstalterna ej göra nagon nytta. Af det nu anförda, hvilket kunde med mängfaldiga exempel förlängas, uppstår. således den fråga: Huru skall allt detta afhjelpas ? Mig förefaller denna frågas besvarande lätt, om man betraktar karantäns-anstalterna såsom barmhertighets-anstalter. I det fallet skulle jag vilja föreslå, att diplomatiska underhandlingar i öppnades med de länder, hvilkas hamnar ligga vid Kattegat och östersjöns kuster, i ändamål att förena sig om en gemensam ordentlig karantäns-inrättnings underhållande, och som jag i det föregående antydt, borde vara Känsö, såsom den för ändamålet i många afseenden beqvämaste och tjenligast belägna. Känsö har stora företräden som karantänsplats för alla till östersjön gående fartvg, ej allenast genom sin goda hamn och sitt förträffliga läge, hvarest fartyg medelst 2:ne utlopp aldrig ligga i förlägenhet att komma till sjös med sådana vindar, som passa för seglingen till östersjön, utan äfven genom littheten af lasternas lossning i magazinerna, som ligga invid vattnet, och dessutom genom närheten af en stor stad, hvarifrån alla fartygens behof lätt kunna erhållas. Fartyg, destinerade till östersjön och hvilka anse sig karantäns-skyldiga, borde i det fallet i: vara ålagde att anlägga Känsö, innan de gå vidare till Öresund. Derigenom skulle för dem vinnas den fördel, att de sedan vore tryggade för vidare undersökningar, då de från Känsö medförda practica, och ej, såsom förut många gånger händt, att de blifvit återförvisade till Känsö, då de komma till Helsingör. Mig synes som i synnerhet ryska, preussiska och danska re; geringarne derigenom skulle vinna en stor fördel, om de, i stället för att hålla egna karantäns-inrättningar, eller deras skepp betala dryga karantäns-afgifter, finge sina fartyg vid Känsö utan karantäns-afgifter behandlade, nb. under det vilkor, att Känsö blefve en gemensam karantänsanstalt, som gemensamt af ofvannämnde regeringar hvar och en i sin mohn underhölles, och hvilket underhåll, sålunda fördeladt, ej kunde pylifva så känbart som nu, då karantäns-anstalterna skola bekostas af en stat, som naturligtvis skall söka sin ersättning af främmande fartyg, genom dryga afgifter, och hvilka ändå alltid blifva prekära, alldenstund det ej kan hindra ofvannämnde regeringar att sjelfva anlägga sina karantinsplatser. Kontrollen af en så beskaffad gemensam karantänsplats i afseende på både administration och ordning vid karantänerna, kunde lätt hållas af de i Götheborg residerande konsulerna. Den möjliga invändningen emot en sålunda föreslagen gemensam karantins-inrättning, neml. att denna öfverenskommelse, vid inträffande krigstillfällen emellan de respektive länderna, komme att rubbas, mötes med den förmodan, att en så beskaffad karantäns-anstalt, betraktad som en barmhertighets-stistelse. alltid borde anses som ett neutralt område, hvilket i öfverenskommelsen borde intagas. Skulle dessa mina här framställda åsigter eller reflektioner vinna kongl. kommissionens bifall, förmodar jag, att kongl. komm. på högvederbörlig ort gör den gällande. Skulle åter de, af för mig okände skäl, befinnas förkastliga, vågar jag i alla fall anse mina åsigter i afseende på karantäns-afgifterna, åtminstone för inhemska handeln, det vill säga för de skepp och laster, som till Sverige gå, för fullt öfvertygande. Karantäns-inrättningen blefve då endast i afseende j t j