Article Image
af tidningspressens organer inom denna stad, sådana nsamier blifvit offentligt yttrade om orsakerna till och assigterna med detta möte, att vi, i stöd af den allmänna rättskänslans bud och i betraktande af infamiernas beskaffenhet, i första ögonblicket ansett oss böra stillatigande förbigå dem, öfverlemnande dem åt glömskan och föraktet, allrahelst som vi ega vägen öppen att, genom vårt handlingssätt, tillbakavisa hvarje bråelse och misstanka att afse något annat, än fiderneslandets nytta och gagn. Då samma publicistiska organ likväl icke stannat dervid, utan äfven funnit det öfverensstämm begrepp om offentlig conduite, att i tr skymfa den man, till hvars sosterläne nit så väl Nerikes reformsällskap, som sedermera äfven alla deputerade från rikets öfriga reformsällskaper, haft det förtroende, atv de ansett honom värdig att såsom ordförande fungera , hafva infamierna fått den egenskap, att det vore ett brott icke allenast emot ordföranden, utan äfven emot det allmänna, inför hvars domstol sällskapets ledamöter hvarje ögonblick känna sig ställde, att längre iakttaga tystnad. kå I de, för både menniskan och medborgaren, djupt kränkande anfallen, måste ordföranden, herr ryttmästaren Tersmeden, känna icke allenast sig, utan äfven detta sällskap förolämpadt. ide med sina personligen Inseende opinionernas vexlingar och makt; bekant med det höga värde, som svenska folket, till ära för sig, sätter på ädla karakterer; ej förbiseende vigten af de fragor, som utgöra föremålet för våra öfverläggningar; ej förglömmande, att deras fr. amgaång möjligen kunde försvåras i händelse den, hvilken fått sig uppdraget att i första handen leda dessas gå skulle heit och hållet lemna a sido så oerhördt graverande beskyllningar, som de nu ifrågavarande; torde herr ordföranden mahända anse sig skyldig saken och oss, att, på lagliga vägar, söka häfda sin ära och sitt ans ende. Erkännande det behöriga i en sådan åtgärd, får likväl sällskapet härmedelst äran anhålla, det herr ordföranden behagade underlata densamma. På grund af den erfarenhet, vi redan inhemtat om herr ordföranden, hembäre vi endast en gärd åt sanningen, då vi försäkra att de infamier, som emot herr ordföranden blifvit offentligt framkastade, icke ett enda ögonblick hafva rubbat vår öfvertygelse om herr ordförandens redbara och menniskoälskande karakter. Vi bedje herr ordföranden vara öfvertagad, att dessa tänkesätt, nu uttalade af oss — deputerade från en stor del af svenska folket -— snart äfven skola vara folkets. Reformfrågans framgang ligger oss alla lika varmt om hjertat. Lyckas det oss att här uttala sanningar, som anslå det svenska folket, skall sådant allrabäst bevisa icke blott mötets, utan äfven dess ordförandes, rena karakter och medborgerliga tänkesätt, i hvilket fall låghetens hätska anfall skola sakna all udd. Lyckas det oss åter icke att så lösa det stora och fosterländska problemet, vilje vi med vår ordförande gemensamt bära nationens missnöje. För retormvännerne och deras sak, vore det måhänåa också ett farligt prejudieat att inrymma åt motståndarne förmånen att genom anfall, sådana som dessa, få tillfälle att åvägabringa en injurie-process. Örebro den 6 Juni 1849. A. W. Björck. Th. Peträ. C. J. v. Schants. ; Fr. Signeul. J. V. Pahllöf. Fr. Hammaren. Joh. Söderman. Fr. Sundler. A. (.. Moren. J. A. Kjellberg... N. G. Dahlgren. V. Floderus. A. Monin. J. G. Wahlström. C. Bergman. C. (r. Fridstedt. (l. Iledenyren. G. AÅ. Lundhquist. G. Bernhardt. J. J. Daln. J. G. Askenyren. EF. C. Peresvetofsf) Moratkn. . Engström. Ver Hansson. (1. Nilsson. 0. P. Sturzen becher. ÅA. W. Kaös. And. Jonsson. (. Jack, C. PF. Ridderstad. Carl Bergman. Olefr Olofsson. 7. Fi. Stenquist. N. J. Kalin. v Ordföranden, hr ryttmäst. Tersmeden förklarade, i några ord, sin tacksamhet för den välvälliga upprättelse och den rättvisa, sällskapet sålunda gifvit honom, samt förklarade, att han, med iakttagande af de närvarandes enstämmiga råd, att ej anlita domstol för erhållande af upprättelse för ett anfall, der den ansallande vore så beskaffad som här, ville afstå från det eljest ifrågakomne åtalet. (6. T.)

12 juni 1849, sida 3

Thumbnail