idr, å 7 rdr 12 sk. per tunna o. s. v. 2 TI går e. m. nedbrunno i Bälinge socken 4 sela gårdar och ett soldattorp vid Åloppet. 2Z lidens sortsar, att i ordets hela och egentliga bemärkelse anedskällar reformföreningarne och hvad med dem eger gemenskap. Nu sednast är det Westerås reformförening, som blifvit föremål för utbrottet af den professorliga tidningens galla. Bra, bra! Gå bara på så der till årets slut, så blir det väl äfven slut med återstoden af aden onda och dåliga tiden.WESTERAS d. 7:nde Juni. Från Jönköping underrättas man, att den tillämnade sammankomsten af reformvännerna derstädes alldeles torkat in af brist på deltagare. Hiraf ser man, hvad inflytande det kongl. förslaget utöfvat på den embetsmannapersonal, som i denna hofrättsstad är förlagd, och att denna i sin ordning icke varit overksam, för att åt detta förslag värfva anhängare. Äfven i vår goda stad har man visserligen vetat i tid och otid framhålla förslagets för tjenster — de må vara verkliga eller inbillade — ehuru verket icke krönts med samma framgång. Men man har detta oaktadt icke varit mindre nitisk. Medlen hafva varit olika allt efter de olika personers ställning och förhållanden, som gjort till sin uppgift att direkt eller indirekt verka för detta förslag. Så t. ex. har biskop Nibelius afslagit konrektor Olausons gjorda anhållan om 2:ne dagars permission, för att, såsom suppleant i stället för rektor Westerlund, : som af embetsgöromål är förhindrad, bevista reform-mötet i Örebro — en vägran, hvaremot röga eller intet varit att invända, om icke O. redan varit af W. permitterad, och alla nödiga anstalter träffade för läsningarnes obehindrade gång under de 2:ne dagar, som det ålåg O. att under det återstående af terminen bestrida läs. ningarna. Visserligen skulle man ock kunnat pretendera, att biskopen andragit såsom stöd för sin vägran ett mera objektivt skäl än samvetet; ty detta måste nödvändigt vara allt för subjektivt, da biskopen kunnat deruti finna ett för si: giltigt skäl att afslå den framställning, som af 0. gjordes, mera af artighet än af någon egentlig skyldighet. Men mötet måste förekommas, och då ingen bestämd lag fanns att tillgå, hvarpå vägran kunde grundas, var det nödvändigt att stifta en lex in casu, hvarvid samretet naturligtvis var närmast tillhands. Väl ville det synas, som biskopen t. o. m. sjelf ansett denna lag något godtycklig, enär han genast efter utslagets afkunnande uppmanade den sökande att klaga, och dessutom efteråt lärer förmodat, att O. icke skulle hafva ställt sig domslutet till efterrättelse; men O. ansåg sig icke böra handla tvertemot en förmans uttryckliga befallning, för att sålunda icke på något sätt behöfva med herr biskopen dela skulden, utan ställde sig förbudet till efterrättelse. I följd häraf sammanträdde äfven genast bestyrelsen och utsåg en ny deputerad, nemligen herr löjtnant Jack, hvilken, jemte f. d. riksdagsmannen Olof Olsson : i Karleby, förliden söndag till mötet afreste. Alla vidare reflexioner anse vi obehöfliga; saken är härmedelst öfverlemnad åt opinionens dom. (W. L. T.) ÖREBRO d. 9:de Juni. Ett i n:o 46 af Nerihes Alleh. förekommande utfall, af samma beskaffenhet som flere föregående, hade bland här närvarande deputerade från rikets reformsällskaper väckt ett oförtjent uppseende. Det sades till och med, att en och annan väckt fråga om att derföre begära åtal; men sedan de hitkomne gästerne hunnit förvärfva någon kännedom om de närmare förhållandena samt synnerligen om det slags utomordentliga anseende och den förtjenta i aktning, som berörde tidning och dess redakt. inom orten samt hos alla rättsinnade åtnjuta, förföll tanken på åtal, enär en sådan uppmärksamhet här vid lag ansågs vara en oförtjent uppmärksamhet mot det anfallande subjektet. Som det emellertid var anledning tro, att den, som i nyss berörde nidskrift varit värst anfallen, skulle, i sin egenskap af reform-mötets ordförande, anse sig pligtig att åtala hvad han, såsom enskild man, kunnat lemna åt föraktet, hade öfverläggning ägt rum emellan några mötets ledamöter om att förebygga en dylik åtgärd. Vid plenum den 6:te dennes uppstod brukspatron Th. Petre och anhöll att ordföranden, ryttmästaren Tersmeden, måtte för några ögonblick lemna ordf örandeplatsen åt vice ordföranden, rådman Alb. Björck, emedan en fråga komme att afhandlas, som äfven rörde ordföranden personligen. Sedan hr Tersmeden, med anledning häraf, lemnat ordförandeplatsen och sessionsrummet, framställdes saken af hr IIammaren och föreslogs en adress till hr Tersmeden, hvilken adress enhälligt antogs, endast med en af hr Petr föreslagen redaktionsförändring. Sällskapet beslöt, likaledes enhiilligt, att adressen skulle i följande dagens plenum öfverlemnas till hr Tersmeden, samt tryckt utdelas. Undertecknad af samtlige då närvarande mötets ledamöter, upplästes och aflemnades