Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1849, sida 3

nästan uteslutande var att skandalisera. Emot årets slut gick det rykte, att den af brist på afnämare skulle komma att upphöra; men det visade sig icke vara grundadt, alldenstund tidningen efter det nya årets ingång fortfor att utkomma och storma fram på sitt vanliga sätt. Den förste Mars blefvo dock prenumeranterna å densamma, genom ett af dess förläggare, Lithografen och boktryckaren C. Petersen, till dem aflåtet Cirkulär, helt plötsligt underrättade om, att han vansett sig nödsakad att nphöra med utgifvandet af nämnde tidning. För skälet till detta steg redogjorde Petersen på en gång kort och uttrycksfullt. Han yttrade nemligen, att han, för att icke gå en oundviklig ruin till mötesv måste med ett plötsligt hugg afskära den sig mer och mer snärjande knuten. Sedan vår nye Alexander (hvilken inom parentes sagdt hvarken är svensk eller dansk, utan Norrman) på ett så hjeltemodigt och fintligt sätt dragit sig ur det dilemma, hvari hans smutsiga vinningslystnad försatt honom, erbjöd han prenumeranterne i utbytemot deras erlagda kontanta penningar, en hel hop saker, ibland hvilka till och med vhattbottnar, vmatsedlaroch hyreskontrakter figurera; men förband sig på samma gång, att åt alla dem, som icke ville låta sig nöja med Herr Buffyr, Fru Kickebusch och hennes hund Azor, med fl. dylika schene Rariteten, utbetala den återstående delen af prenumerationsafgiften, hvilken, då blott 2:ne månader af äret förflutit, insumma borde utgöra ett icke så ringa kapital, åtminstone om man får döma af det skryt öfver ett stor prenumerantantal, hvilket ännu i medio af Februari månad från redaktionens sida förspordes. Tiden, när denna återstod skulle blifva prenumeranterna tillställd, utfäste sig Petersen högtidligen att i Götheborgs IIandelsoch Sjöfarts-tidning tillkännagifva och lofvade att den innom kort skulle inträffa, men, ännu i denna stund, tre månader efter tidningens inställande, har icke något dylikt tillkännagifvande från Petersens sida varit i nyssnämnde tidning synligt. Insändaren tar sig med anledning af detta långa dröjsmål friheten fråga utgifvaren af Götheborgs Dagblad, Herr C. Petersen, huruvida det verkligen någonsin varit hans mening att tillställa sina abonenter återstoden af de prenumerationsmedel, hvilka de af honom hafva full rätt att utbekomma? Insändaren anser sig hafva så mycket större skäl, att till nämnde utgifvares besvarande framställa denna fråga, som han, utgifvaren, i sitt till prenumeranterna utfärdade Cirkulär uttryckligen yttrade, att en total eftergift yfrån prenumeranternas sida skulle, om än i bästa mening, vara för honom lika sarande, som alls icke af nöden pakallad. Det kan i sanning vara på tiden, att det af Petersen gifna löftet blir något annat än tomt skryt. Må han ådagalägga, att han förstår huggas i egen ficka lika raskt, som han visat sig kunna hugga i prenumeranternas! Den sig vallt mer och mer snärjande knuten fordrar verkligen en dylik, med stora gester utförd, plötslig kraftyttring. UUn