att blott klädespersedlarne skola renas, innan ge menskap med land må tillåtas. IIela killnade emellan desse bägge fartygs karantänsbehandling för kolerafarsotens utestängande, skulle bestå sålede egentligen blott deruti, att det sistas skrof e behöfver att renas, samt att den för öfrigt lik: behandlingen verkställes vid anloppsorten och e vid karantansplatsen. Med anledning af dess stadganden blir ett fartyg, som på resa frår smittad ort till karantänsplatsen bar tillbragt : dygn, fritt från karantänen på det 11:te dygne från afseglingen, så framt helsotillståndet ombore under hela tiden har varit godt, när deremot et annat fartyg, som på resa från en för smitta blott misstänkt ort har tillbragt till exempel 15 eller 20 dygn, ej tillåtes, oaktadt helsotillståndet ombord under hela tiden varit och är godt, gemenskap med land förr, än på det 17:de eller 22:dre dygnet efter afseglingen från den för smitta misstänkta orten!! ). Nu vilja vi fråga: hvad slags princip kan ligga till grund för ett dylikt reglementerande? Ett reglementerande, som måste förefalla så mycket besynnerligare, då man af föregående kolerakarantänsförfattning finner, att det var stadgadt: att fartyg, som ankommo från kolerasmittade eller för smitta misstänkte orter, skulle vara fritane för karantän, om de hade tillbragt minst sem dygn på resan från den smittade eller misstänkte orten och helsotillståndet ombord vore godt. Den anledning, som regeringen haft, att, i så högst betydlig grad, som håraf synes, skärpa den aldre författningens stadgande, veta vi ej, och ingressen till den nu gällande författningen angifver ej heller någon grund derför. Vigtiga måste dock de skäl hafva varit, som kunnat föranleda -svenska regeringen till att uti detta afseende följa en princip, som står i rak strid med de åsigter, som i sednare tider uti de fleste andre länder gjort sig gällande. Regeringen har genom detta steg, såsom det synes oss, rangerat sig på den sidan, som förfåktar karantänsanstalter och af dem väntar ett tillförlitligt skydd emot kolerafarsoten, ty i annat fall kunde den väl ej förmått sig att underkasta handeln och trafiken i landet de ökade svårigheter och kostnader, hvilka ovilkorligen måste blifva en följd af de strängare stadganden, som den beslutat sig för. Att vidlyftiga och mogna undersökningar föregått en sådan frontförändring, som den vi antydt, är gifvet, och borde man väl ej förmoda annat, än itt vederbörande, som redigerat författningen, under så beskaffade omständigheter, skulle hafva änkt sig rigtigt in i saken, så att den åsigt, om de omsider fattat, äfven skulle blifva uti den ya författningen konseqvent uttryckt. Så är dock, åsom vi redan anmärkt, ej förhållandet, ty faryg från smittad ort blifva, enligt densammas tadganden, efter 9 dygns segling och en dags ening vid karantänsplatsen, ansedde fria från allt mittoämne, när deremot fartyg, från en för mitta blott misstänkt ort, möjligen först 17 ler 22 dygn, ja längre, efter sin afsegling omma i denna afundsvärda belägenhet. Motivet ör denna motsägelse eller inkonseqvens, så vidt en härflyter från författningens öfrige bestämelser, kan ej vara något annat, än det, att gstiftaren ansett den ena dagens rening vid wrantänsplats för ett fartyg, kommande från en nittad ort, bidraga mera till smittoämnets uttande, än en långvarig segling på det öppna, nande hafvet för ett fartyg från en missnkt ort. (Forts.) 4) En annan oegentlighet inträffar dessutom vid förningen af fartyg till karantänsplats. Ett fartyg, som rit till exempel 8 a 9 dygn på resan från en smiti ort, ankommer till svenska kusten, men kan, för )tvind. e7 afos tin . 2