Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1849, sida 2

n — 2 — — — ( remål, trycker så mycket tyngre på medborgarn i samma mån som de äro fattigare. Den som inskränkt till det blott och bart nödvändiga, be talar, relativt till sina ringa resurser, mycket me än den, som simmar i öfverflöd. Krediten, uti sin högsta betydelse, är konste att låta existerande värden tjena till att fram bringa nya värden derigenom, att den flitige sät. tes i tillfälle att förskaffa sig verktygen och ma. terialierna till arbetet. Är det så hos oss? För. falskadt genom privilegier är vårt kreditsystem endast en trång och usel mekanism, son stryper cirkulationen till fördel för några bankirer. Den allmänna undervisningen, till hvilken d skattskyldige släppa till medlen, är organiserad på ett sådant sätt, att kunskaperna och insigtern: koncentreras hos de rika familjerna. De 60,00( barn, som uti kollegierna erhålla fri undervisning, kosta staten nästan lika mycket som 3 eller 4 millioner fattiga barn, för hvilka elementarskolorna stå öppna. Staten drager för hvartdera af de förstnämnde en kostnad af cirka 100 francs; för hvartdera af de sistnämnde 3 eller francs. Är det en illusion? Det synes oss, att om dessa samhällets trenne stora häfstänger — beskattningen, krediten, uppfostringsvåsendet — vore organiserade i enlighet med rättvisans lagar, socialismens löften skulle uppfyllas på ett naturligt sätt, utan bedröfliga skakningar, utan ingrepp i förvärfvade rättigheter. Om beskattningen upphörde att vara en trolös spekulation på de fattiges hunger och törst, skulle konsumtionen blifva så underlättad för de fattige, att de icke mera skulle söka sin välfärd uti tillämpningen af kommunismens läror. Hvad är rätten till arbete, utan en förståndig och liberal fördelning af krediten? Då skola faciliteter stå till buds för alla menniskor med god vilja, och, i den mån företagen mångdubblas, skola de sysslolösa armar, som nu få underkasta sig arbetsgifvarnes fordringar, blifva mera sällsynta. För att erhälla medhjelpare. skall det då bli nödvändigt att betala goda arbetslöner, eller bevilja en andel i vinsten. Sålunda uppstår en jemning af arbetslönerna eller, hvad som är ännu mera att föredraga, associationen införes i industrien, till följe af kapitalisternes egna önskningar. Ett mera klokt användande af de allmänna medlen, förenkling i förvaltningen, revision af handelsreglementerna, besparing af tid och penningar i rättegångsaffärer, hundra andra reformer, som framdeles icke kunna undvikas, möta för närvarande oöfvervinnerliga hinder, emedan de traditionella missbruk, som sammanvext med våra bruk och vanor, ofta finna försvarare I I tillochmed bland dem, hvilka mest lida af desamma. Då vår epoks naturliga syftning är att sitta den sociala ekonomien i öfverensstämmelse med den politiska lagen, äro, efter vär öfvertygelse, de säkraste medlen att verkställa detta följande: 1) Skatterna afpassade efter den skattdragandes tillgångar. 2) Frihet och utveckling af kreditsystemet. 3) Reform i skolväsendet; kostnadsfritt meddelande af sådane kunskaper, som äro nödvändiga för en medborgare. En tid skall komma, vi hoppas det, då de aldra lägsta varelser skola vara tillräckligt skyddade genom dessa stora principer, för att göra understödet från statens sida föga behöfligt. Men de mest fruktbärande reformer bära icke genast sina frukter. Statens mellankomst är oundgänglig för att förmildra rifningarne och lätta öfvergångarne. Vi mena icke detta understöd, som gifves i form af allmosor och synes förnedra dem, som söka det. Det finnes lefnadsvilkor mera ömmande än det afhöljda eländet, hvilka böra blifva föremål för en skarpsinnig omsorg. Vi skola med grannlagenhet och vördnad lyfta den slöja, som betäcker dessa lidanden, för att tillägga till vårt program: 4) Rikligt understod, lampadt efter hehofven, och de olika klassers värdighet, hvilka skola bi prinyas. Våra oaflåtliga sträfvanden skola vara rigtade på förverkligandet af detta program. Vi skola genast skrida till verket, icke, såsom de absoluta skolorna med det högmodiga anspråket att göra n formel uteslutande gällande, utan med det woppet att, till gagn för de reformer vi föreslå, thålla republikanernes råd och medverkan. Representationsfrågan. fjrahra allmänna DAG Ra — —— —