Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1849, sida 2

ord tta Hvartill skulle det tjena att upprepa gan tvister? I stället för att uppehålla oss vid de sa, böra vi förena oss, för att söka praktis lösa de problemer, hvarom fråga är. Huru mån, krafter, som än erbjuda sig, att medverka f detta ändamål, blifva de dock aldrig för stor Hvad oss och vår ringa förmåga beträffar, skri vi till. detta verk, som ligger hela Frankrike c hjertat, med medvetande af att det endast är f sterlandets lycka, som utgör föremålet för vå sträfvanden. Samhället lider; allmänna opinionen ropar hö; ljudt på reformer. Under sådane förhållande tycka vi, att hvarje parti är förpligtadt förkla ra sig öfver sina grundsatser och afsigter. Fi oss är upprigtigheten icke farlig; vi vilja uta förbehåll säga, hvad vi tänka om det närvaran de och hoppas af framtiden. Demokratien ligger hos oss till grund för d politiska lagarne, men icke för de sociala; dett missförhållande är orsaken till olyckan. I gamla tider var privilegiet sjelfva statsför fattningens väsende; det var öppet inskrifvet våra lagar och inympadt i våra seder. Den fi losofi, som under det förflutna seklet bröt sig e bana, kämpade kraftigt mot detsamma och segra. de. Dess sednaste seger är eröfringen af de direkta och allmänna rösträtten. Men om än medborgarne blifvit jemlika infö den politiska lagen, äro de det likväl icke i de ekonomiska lagstiftningen. Privilegierna och monopolerna hafva icke blifvit fullkomligt utrotade de hafva qvarlemnat rötter i denna mängd a godtyckliga reglementer och administrativa missbruk, hvilka ofta mer är den skrifna lagen hafva kraft af lag. Verkningarne af vår ekonomiska lagstiftning, ett arf från den gamla tiden, äro, allt för tydligt, de, att samhällets förmåner hopas på vissa kathegorier af medborgare, till skada för den öfriga delen af folket. Den segrande demokratiens valspråk har förblifvit en död bokstaf, hvad de positiva interessena beträffar; häraf komma dessa slitningar, som förorsaka samhället mera oro för framtiden, än smärta för ögonblicket. De utmärkta män, som grundat statsekonomien, hafva anat de sorgliga följderna af detta missförhållande: deras vetenskap, välförstådd, åsyftar direkte privilegiernas undergång, enär den har till princip frihet i alla transaktioner. Olyckligtvis hafva ekonomisterna icke vetat att rena sin princip från metafysikens grumligheter. Statsmän, som kalla sig deras lärjungar, åberopa sig deras läror endast för att rättfärdiga sakernas existerande ordning. Komprometterad genom ekonomister eller dem, som kalla sig så, har statsekonomien blifvit misstänkt och främmande för massan. Kan man förvåna sig deröfver? Der läkaren ingenting förmår, stiger qvacksalfvaren fram. I brist på en verksam och sympathetisk social vetenskap, uppträda slera sekter, sSom med myndig ton föreslå mer eller mindre osäkra medel mot en bestämd sjukdom. De reaktionäre partierna irra sig, om de tro sig besegra socialismen genom att bevisa, att den misstager sig om medeln och är alltför svärmisk i sina förhoppningar. Socialismen existerar mindre genom sina läror, än genom sin syftning; dess styrka och rätt ligga i dess ändamål; detta ändamål är den deI mokratiska jemlikhetens förverkligande i den soI ciala ekonomien. Sekterna med sina misstag skola försvinna; men den sanna iden skall alltid gå framåt och målet uppnås. Vi hafva kommit till en punkt, som måhända uppfyller vissa sinnen med tvifvel. Äro icke medborgarne, frågar man, såsom soldater på ett stridsfält, der flere måste falla för allas ära? och är icke en samhällsklass företräde nödvändigt för statens välfärd, såsom våra fåder trodde och många ännu tro? I Nej, och vi uttala det med hög röst, dessa farhågor äro icke grundade, dessa tvifvel kunna icke exsistera längre. Det är ådagalagdt att privilegier af hvad beskaffenhet de vara månde, endast tjena till att gifva en falsk rigtning åt eller hämma produktionskrafterna; att återgången till den allmänna rätten, i folkens historia, inträffar, samtidigt med ett nationelt framåtskridande; att privilegiernas afskaftande icke är utan fördel för sjelfva deras innehafvare, på så sitt nemligen, att de, genom den förökade produktionen, uti hvilken de hafva en dryg andel, återvinna i välstånd och säkerhet mera än hvad de förlora i inflytanle. Analysen af de ekonomiska företeelserna bestyrker historiens lärdomar. Studierna hafva såedes gifvit rätt åt våra sympathier och vi kunna ordra likhet i allt och för alla med denna uppigtiga öfvertygelse, som kommer från hjertat och I ngenting kan rubba. ; De förnämsta orsakerna till olikheten uti samällsvillkoren ligga, enligt vår tanka, uti de syI temer, som äro rådande i beskattningen, krediI en och uppfostringsväsendet. ) Pålagorna, sålunda fördelade att bördan af de— — — A—— U