Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1849, sida 1

V:I; KI. d C. III., Dal: 90,00, 121 Hl: VIIIII. 17. de ): Bar. 25,90, 14 gr. varmt; kl. 2 e. m. Bar. 25 85, 214 gr. vit. — — — — Koalitionen). Detta ord, som man här kunde öfversätta med furstesammansvärjning, har en egen klang och väcker till allvarsamma tankar. Europa har ånyo sett koalitionens vapen blänka och har att förvänta utbrottet af en verldsstrid, ty koalitionen, i dess bekanta politiska mening tagen, betyder alltid detsamma som krig. Rysslands mäktige beherrskare har i Pohlens hufvudstad öppnat sin famn mot Österrikes unge kejsare, och sannolikt har en sammankomst med Preussens konung egt rum i Kalisch, der koalitionens sönderslitna band ånyo sammanknutits. Koalitionen är ett otvifvelaktigt faktum, antingen nu Preussen inträdt i det förbund, som blifvit afslutadt mellan Ryssland och Österrike, eller blott har beseglat detsamma med försiikran om sin vän skap. Preussens stillatigande är ett tyst samtycke, som gör koalitionen möjlig; dess ovilkorliga inträdande i densamma gör den blott mera stark. Det är samma förbund, som anföll Frankrike och bröt en lans med fribeten år 1792; det är samma koalition, som erhållit så många dyrköpta minnesbetor och dock fortfar att blindt rusa framåt; som strandade mot det franska folkets hjeltemod, sjönk och dök åter upp; samma koalition, som, oaktadt alla sina oerhörda ansträngningar, till hvilka föregående tiders historia ej har att uppvisa något sidostycke, icke ännu förmått genomföra en enda af de grundsatser, som den så rastlöst förfäktat. Den s. k. heliga alliansen har sett tidsandans obetvingliga genius omstörta alla dess stolta förhoppningar; hvarken kongressen i Verona, anfallet på Spanien år 1823 eller våldsherradömets införande i de af densamma underkufvade stater hafva förmått upprätthålla dess tillkonstlade makt. Frankrike, hvilket koalitionen påtvingade en förhatlig dynasti, som helt och hållet handlade i förbundets anda, har tvenne gånger störtat konungadömet; Spanien, som blef besegradt och kastadt uti inqvisitionens bojor, har blodigt hämnats sitt nederlag; Grekland, som kongressen i Verona i början lemnade åt sitt öde, fann skydd under tidsandans väldiga vingar och blef på sistone räddadt genom de stora makternas egen medverkan; Belgien, som, i trots af den heliga alliansens vredeblixtrande blickar, vågade att afkasta ett förhatligt ok, intager bland de fria nationerna en hedrad och aktad ställning, och till slut gör nu revolutionen, detta förfärliga missljud i absolutismens öron, sin rund omkring landen, utan att det ringaste fråga efter alla dess hotelser, precist som det aldrig hade existerat någon Wienertraktat, en kongress i Verona eller ett våldsherradöme, grundadt på bajonetterna, på censuren och på diplomaternes ränksmiderier. Aldrig förr hade Europa skådat ett förbund så fast, så mäktigt och så enigt. Och det oaktadt hafva alla de händelser inträffat, hvilka den heliga alliansen befarade och beslutat att förekomma. Hvilken varning ligger ej härutinnan för statsmännen, för alla dem, som tro sig hafva länders och folkslags öden i sina händer! Varder icke den nya koalition, som nu helt nyligen mellan furstarne blifvit ingången, förnuftigare, än den äldre, så kan det europeiska samfundet omöjligen komma ur det jäsningstillstånd, hvari det befinner sig, förr, än Ryssland, som är koalitionens hörnsten, en gång blifvit krossadt af Europas förenade demokrati, eller sjelf förmått pålägga det en evig tystnad och bragt frihetens vacklande institutioner att sammanstörta under påtryckningen af Slavernes isande, allt förhärjande stormvind. — Den nya koalitionen angriper just samma principer, som koalitionen år 1792. Ungern är år 1849 kontrarevolutionens stötesten, liksom Frankrike var det 1792. Ungern har för alltid afsatt sitt furstehus, proklamerat friheten och jemnlikheten, utan afseende på nationaliteterna, och sålunda spärrat vägen för det österrikiska kabinettets sista tillflyktsoch räddningsmedel, den oktrojerade författningen. Om koalitionen lyckas besegra Ungern, hvilket väl torde hända, så vida icke andra, stora tilldragelser hindrande komma emellan, så blir Europas öde till en stor del af) Fritt. efter en utländsk tidning.