Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1849, sida 1

bevisa, att valen efter den nya riksdagsordningen skulle komma att bero af folket — allt hvad i närvarande ställning kan vara önskligt och nyttigt; men slutsatsens falskhet kontrolleras litt af enhvar, som i sin ort jemför förhållandet med personer och klasser i de tre val-afdelningarna. Tidning för Södermanland har t. ex. i detta afseende en ganska lättfattlig uppsats, som visar, att uti Nyköping, der likväl förhållandena alldeles icke äro så ofördelaktiga för folkelementet, som i garnisons-, universitetsoch hofrättsm. fl. orter, likväl sådana oformligheter uppstå, att den störste näringsidkaren utöfvar lika stor inflytelse på valet, som 63 de minste; att 27 af de större näringsidkarne betyda mera, än alla de 158 mindre; att fem af de större fastighetsegarne komma till samma röststyrka, som 114 de minste, och 28 af de större öfverrösta 172 af de mindre. Femtiofem tjenstemän utöfva större inflytelse på valet, än 200 sastighetsegare och nära densamma som 185 näringsidkare. Häribland räknas icke de, som rösta både för yrke och fastighet gemensamt, och för någotdera af dessa i förening med embete och tjenst, samt då få sammanlägga sin rösträtt. Räknas äfven de, så finner man, att valen i städerna komma att afgöras af embetsmännen samt de större och förmögnare näringsidkarne och fastighetsegarne allena, och då dessa genom sina val tillika i allmänhet bestämma utgången i valnämnderna till första kammaren, så finnes lätt att de fyra stånden endast blifva förvandlade i två klasser, af hvilka den ena, koncentrerande allt, hvad som är gynnadt genom våra närvarande ofullkomliga och folkvidriga institutioner, måste vida mera in de splittrade stånden motstå alla förbättringar och alla medgifvanden åt tidsandans fordringar. Det utspridda ryktet, att en wurtima riksdag skulle vara i fråga visar sig vara alldeles ogrundadt. Man synes i danska frågan helt och hållet förlita sig på den Preussiska despotens vilja, att afsluta fejden, innan den går för långt. Få se, om ej den tron ändock till slut visar sig vara ett nytt misstag.