Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1849, sida 1

Korrespondens. Stockholm den 28:de Maj. Pingsthelgen bar varit gynnad af ett vackert väder, och hufvudstadens befolkning har, såsom vanligt, till stort antal sökt sina nöjen i de vackra naturomgifningarne. Förlustelserna inom staden hafva varit mindre besökte. Det enda ovanliga har varit att under dessa högtidsdagar se platsen vid Lubeckerångfartygets ankomst alldeles fullpackad af nyfikna, hungrande efter utrikes nytt, och samma scen äfven i går vid posthuset. Visserligen voro underrättelserna rätt märkliga från en mängd orter; men icke synas de motsvarat förväntningarne. Dessa torde deremot en gång bättre motsvaras, då man som minst anar det. J afseende på våra inre saker, som nu tyckas stå i bakgrunden, är det nästan endast Örebromötet, som kan hålla uppe uppmärksamheten. Man hör några få personer, och deribland (betydelsefullt nog) slera det kongl. förslagets anhängare ditresa på inbjudning; och de grå utösa sin hätskhet mot Stockholms reformsällskap, för det att en opinionsyttring nu afgifvits. Man vill naturligtvis på allt sätt utsprida, att denna opinions-yttring ingenting betyder. Sällskapet är öfvergifvet af notabiliteterna; det är så fåtaligt; det handlar under inflytelse af tidens socialism, kommunism, o. s. v. Det besinnas icke, att alla dessa föregifvanden stranda mot allmänhetens kunskap om verkligheten och mot det sunda vettets slutsatser. Ty, hvarföre hafva notabiliteterna flytt, om ej just emedan de insett, att halfheten, förställningen, obeslutsamheten, undflykterna ingenting mera uträtta, och att man nu gör opposition för fosterlandets och sakernas skull, icke för personernas och popularitetens. Hvarföre är sällskapet fåtaligt vid sammankomsterna? Jo! just derföre, att mängden tagit sitt parti och ej tror på möjligheten att uträtta något snart, sedan Regeringen svikit landets sympathier och billiga fordringar i representationsfrågan. Man borde snarare tacka dem, som genom det öppna, offentliga upprätthållandet af dessa, fullgör en åtagen förbindelse mot nationen, att med alla lagliga medel söka framhålla den stora angelägenheten; men så mycket förstånd, så mycket uppgifvande af partihatet, kunna ej från medelvägsmännens ensidighet väntas. Att reform-mötet skulle hos oss utgå från kosmopolitisk eller kommunistisk tendens gränsar i sanning till det löjliga. Der sjelfva naturen gör sjelfbevarelsen så pass tvungen som här, kan man ej befara öfverdrifter i dessa hänseenden; och, såsom vi äfven sett i Handelstidningen förut ofta anföras, hela denna saga är utgången ifrån lömska försök att uppskrämma och förvilla de stilla i landena-. Det vissa är, att mängden af dem, man här hör yttra sig öppet och ärligt om representations-förslaget, gilla reformsällskapets uttalade förklaring, såsom innefattande deras mening — och de flera, sextio mot fyra, kunna med visshet antagas uttrycka samma proportion, som både hufvudstadens och landsorternas hela manliga och myndiga befolkning. Imellertid brister här ej på s. k. notabilitetersom söka att framtvinga en opinions-yttring för förslaget, och, såsom ofvan antydt blifvit, försök komma nog att göras i Örebro. Man uppgör tabeller och namnlistor, och tror sig dermed kunna ö