Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1849, sida 1

kl. 2 e. m. Bar. 25,96, 227 gr. varmt. Östgötha Correspondenten och den dansktyska frågan. i (Forts. fr. N:o 122.) Popularitet, påstår författaren, , vinnes snabbast med stora gester.; IIuru länge den sålunda förvärfvade populariteten varar, nämner han dock icke. Det är skada, ty annars kunde man nästan på minuten uträkna, huru långvarig hans egen popularitet blir. Att han sjelf måtte hafva erhållit en sådan, bevisas ej allenast af de stora gestor, han i sin artikel inlagt, utan äfven deraf, att en och annan mindre landsortstidning tagit den för kontant och i all enfald fastnat på den i dem fördolda kroken. vI fjol, yttrar författaren på ett annat ställe, vvoro förhållandena helt annorlunda än nu. Allt vvar då nytt. Phenomenerna så föränderliga, som vöfverraskande. Man visste hvar rörelserna börvjat, icke hvarest de skulle sluta. Erfarenheten kunde ej öfverblicka dem; klokheten ej beräkna ddem. — Om det icke af författaren allt för illa upptoges, skulle vi fråga honom, om han nu vet hvar rörelserna skola sluta; om han nu kan förutsäga utgången af den kamp, som pågår mellan de förtryckte och förtryckarne; om han nu kan ,öfverblicka striden och klokt beräkna dess följder? — Kan han det (hvilket vi dock hafva våra goda skäl att betvifla) så bör han i sanning icke ställa sitt ljus under ena skäppo, utan låta det klart lysa för verlden. Han har då gjort nog och deröfver för sin odödlighet. Författaren tror, att svenska Regeringen i år bemödar sig om att nå målet på förståndets väg, sedan den i fjol rekognoscerat terrängen. — Se der hafva vi ånyo en öppenhet, en ironi, eller hvad man skall gifva denna tirad för en benämning, för att få den att passa in på något af de föregående eller efterföljande djupsinniga reflexionerna! Författaren har förut yttrat, att H. M. konungen i rikt mått skördat sitt folks bifall för de ymchinationer, som under hans bemedling i fjol — drefvos i Malmö, och i denna tirad åter påstäår han, att svenska regeringen först i år bemödat sig om att nå målet på förståndets väg. Mot-— satsen af förstånd är, enligt vanligt antaget språkbruk, oförstånd; det skulle alltså vara på eförståndets väg som svenska regeringen i fjol bemödade sig om att nå målet. Nå! då var det icke eller underligt, att det gick som det gick. Det är tillochmed märkvärdigt, att experimentet icke kostade Sverige mera, än två millioner riksdaler banko. Dessa två millioner, säger författaren, väro icke bortkastade. Man har orätt, när man säger, att de så äro. I materielt afseende hafvva vi en stor del qvar genom (2) en förmerad och förbättrad krigsmateriel; i krigiskt afseende 2forrärfrade landet, redan endast genom vara trupvpers hållning, Europas aktning.— Att vår författare är en stor statsman, en djupsinnig tänkare, en man, som nästan på hårsmån kan beräkna orsak och verkan, det synes tydligt och klart af dessa iakttagelser, som han till samtidens ära och efterverldens tjenst antecknat. Måtte han i ett särskildt cirkulär underrätta hvarje, i fjolårets krigiska kampanj i Skåne och på Fyen deltagande, svensk krigare om den stora tjenst, som han, redan endast genom sin -hållning:, bevisat fäderneslandet! Det kan i sin mån ersätta bristen af tapperhetsmedaljer, slagna i anledning af de vunna segrarne vid Lomma och Limhamnen; ty det var väl egentligen på dessa begge ställen, som våra krigare genom sin hållning lyckades förvärfva sig och landet det öfriga Europas aktning. Risum teneatis, amici! Meno, fortfar författaren, hvad som var mera, än allt detta, var det, att regeringen i politiskt hänseende behandlade den ömtåliga frågan på ett sätt, som framtiden och historien skall (skola?) gilla. — Må man jemföra denna stora gest med den benämning af machinationer, hvilken författaren gifvit de nordiska makternas fjoläårsförhandlingar i den dansk-tyska frågan, äfvensom med hans yttrande, att svenska regeringen i år, efter att hafva rekognoscerat terrängen, säkert bemödar sig om att gå förstandets väg! Befinnes den stora gesten då stå tillsammans med dem ungefär lika bra, som God