Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1849, sida 1

Korrespondens. Stockholm den 22:dre Maj. De utfärdade orIres om ytterligare två fregatters, en korvetts och några kanonskonerters utrustning, i förening med lels ordres, dels berättelser om några utrustninsar af skärgårds-och landstignings-sartyg, hafva en hast föranledt rykten om en möjligtvis blifvande förändring i den passiva politiken rörande danska frågan, i fall icke stridigheterna kunna komma att biläggas. Här vill man tro, att Preussen och några af de mindre tyska makterna verkligen göra allvar af att draga sig ur det krigiska tillstånd, hvari de blifvit försatta, dels genom preussiska regeringens godtyckliga inblandning sistl. år i hertigdömena Slesvigs och Holsteins inre angelägenheter, dels genom åtlydandet af riks-centralmaktens och Frankfurter -församlingens krigslystna uppbådningar. Huruvida det är sannt, skall väl snart gifva sig. Kanske påskyndas resultatet af de inre oroligheterna i tyska staterna. Med ett snart sagdt sorgligt deltagande hör man imellertid här, huru vidrigt det går för våra danska vänner, att — jag vill ej säga förhindra tyska härsmaktens framträngande, ty det ser man nog icke hafver sig så lätt, med de besynnerligt nog så svaga stridskrafter danskarne visa sig ega — men att förminska förlusterna af detta framträngande i de danska provinserna. Äfven häri ser man, att ledningen af sakerna alldeles icke är sådan, som den borde vara — och det är nära nog löjligt att se danska tidningar förebrå de handlande i Veile, att de ej undanskaffat de fartyg, som lågo der i hamnen, då det väl bör tillhöra Regeringens och armåbefälets förenade omsorg att ordna och befalla alla åtgärder för skyddandet af hvad som af allmän och enskild egendom kan räddas, samt att söka undandraga fienden allt, hvad som kan tjena honom till nytta och fördel. Det är väl en arme-befälhafvares pligt, som på förhand beslutat, eller blifvit anbefalld, att draga sig undan fienden, genom flera sjöstäder i eget land, att tidigt underrätta städernas styrelger, o.s. v. om behofvet af att rädda deras transportabla egendom; och ännu mer, att med alla de medel, som kunna begagnas, låta bortföra allt sådant, som kan gifva fienden tillgång att göra ännu större skada. Intilldess de tio fartygen hade blifvit transporterade utur Veile hamn, hade till och med en befälhafvare bordt anse sig pligtig att försvara ingången till staden. I allmänhet kan ingen undra på, att man här, efter gammal vana att jemföra med det sätt, hvarpå vi vant oss att bedömma krigs-företagen, finna de danska berättelserna om militär-rörelserna högst egna. Man skulle nästan kunna tro, att vi åter upplefde de tider, då t. ex. i de italienska inbördes striderna de lejde härarna figurerade mot hvarandra, under ett ömsesidigt aftal att blott suga aflöningarne från de små republikerna och lefva på landtfolkets bekostnad. Detta är naturligtvis