Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1849, sida 1

En gammal, vid akademien 2 år mognad gymnasist, som minst 20 år uppläst predikningar ifrån predikstolen och lika länge upprepat föreskrifna ord ur handboken från altaret, derhos vid sjnkbäddar uppläst några skriftetal, talat i öster och vester på husförbör, döpt barn och sammanvigt folk alltefter goda och föreskrifna mönster, han blir slutligen kyrkoherde, får prestgård, sockenstämmoprotokoll och några andra kommunala göromål att sköta. Då är han färdig, att hvilken dag som helst utnämnas till prost. Men nu blifva icke alla prester prostar. Alltså måste det vara någon eller några särskildta egenskaper, som skola befordra der.ill. Åldern är nu icke längre tillräcklig, ty man har mycket gamla kyrkoherdar, som ej blifva prostar. Men lärdom, om den är akademisk eller gymnastisk, den spisar. Ty man har aldrig ännu ej sett någon academicus eller gymnasticus, som ej fått proste-titel. Alltså hafva vi en konstant egenskap. Men nu är icke en fjerdedel af alla prostar lärda. Således måste här finnns andra egenskaper. Men se, det är just dessa, som äro så svåra att utleta. Somliga blifva prostar för ett godt och trefligt umgängessätt, goda middagar, qvicka infall; andra för ett imponerande yttre kroppsskick; andra för sina förbindelser eller förtroliga bekantskap med biskopshuset; andra, emedan biskoparne frukta dem och på detta sätt vilja stoppa munnen till; andra åter för praktisk duglighet i kommunala ärenden. — Tiden, efter hvilken en kyrkoherde: skall befullmäktigas till prost, är högst olika. Har han i sina dagar tjenstgjort vid akademien eller ett gymnasium, kan han straxt utnämnas; har han åter varit vskolkarl4) och icke är öfver 40 år vid sin befordran, kan det dröja temligen länge. Har han gått den vanliga prestvägen, bör han ej beräkna sin prostutnämning före det 50:de eller 60:de året. Nämnes han då ej till prost, är det ett tecken: att han aldrig blir det. — I de stift, der vicepastorstitlar brukas, äro dessa goda förebud till kommande prostutnämningar. Så fabriceras prester och prostar i vår statskyrka. Huru det tillgår i andra länder skall jag ej så noga Kunna säga; men hyser ändock i hemlighet den glada förhoppning, att det på intet ställe i verlden så tillgår, som i Sverge. Och dock finnas hos oss många goda och rättskaffens prester, hvilka äro mer än prester till namnet. Men detta är sannerligen icke prestoch prostsabrikanternas förtjenst, utan kommer af helt andra orsaker, hvilka likväl icke höra till detta kapitel att omtala. (54) En s. k. oskolstut: till skilnad från oxarna, hvilken åretitel lektorerna behålla för sig sjelfva. I Ins. rn