Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1849, sida 1

Den ifrågavarande Slips-anläggningen. Efter att förut, beträffande detta ämne, hafva meddelat så många handlingar, som vi kunnat förskaffa oss, och af hvilka läsaren har haft tillfälle att inse frågans ställning och beskaffenhet, gå vi att här nedan framställa några af de anmärkningar, som desse handlingar och sjelfva saken synas oss påkalla. Egentligen borde vi här först pröfva om elfstyrelsen har haft någon behörighet eller ej att uppträda uti denna sak; men oaktadt vi tro, att elfstyrelsen befattat sig med ett ärende, som är helt och hållet främmande för dess verksamhet, samt att den således af maktbegär har öfverskridit gränserna för sina åligganden, vilja vi dock, för att ej för mycket utvidga dessa anmärkningar, förbigå denna pröfning, åtnöjande oss i detta fall med den knapphändiga deduktionen om behörigheten, hvilken elfstyrelsen sjelf uti sin ansökning till K. M. har anfört. Antagande således, att elfstyrelsen varit behörig att till regeringen framkomma med förslag om inrättningen af en slip i Götheborg, följer dock ingalunda deraf, att densamma varit berättigad att af kronan, det är staten, det allmänna, begära full eganderätt till kronans eller statens fastigheter, jemte ett statsanslag af 250,000 Rdr banko. Elfstyrelsen i Götheborg är helt enkelt ett förvaltande verk, sammansatt af ombytlige direktions-ledamöter, som i och för det allmännas väl fått sig af staten anförtrodt ett för det allmänna nyttigt värf. Elfstyrelsen är således ingenting af sig sjelf, utan hela dess maktfullkomlighet är vilkorlig. Den samma makt, som har tillskapat den, som har förordnat, att den skall finnas till, den kan också, när den så finner för godt, eller när elfstyrelsen ej vidare är behöflig, indraga sitt ombud. På detta sätt har elfstyrelsen, för att nu uttrycka oss kort och bestämdt, ej någon säker framtid; den lefver och regerar, blott såsom statsdelegation och förvaltande myndighet blott — för dagen. Följaktligen kan den ej heller med full äganderätt besitta några fastigheter, ty den kan aldrig med visshet beräkna någon nyttjande tid af desamma för sig sjelf, utan blott för det allmänna, som på en gång är dess arfvinge och dess huf