Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1849, sida 1

—— helt naturligt, att hr Siljeström skulle röna någon uppmuntran för allt sitt onyttiga besvär, och belöningen blef omförmälte reseunderstöd, hvilket, enligt hr Siljeströms ansökning, skulle användas i ändamål att han måtte sättas i tillfälle vatt inhemta och söka sprida en fullständigare kännedom om Tysklands och Frankrikes samt Förenta Staternes undervisningsväsende samt industri och handel, och såmedelst göra sina iakttagelser, både från materiell och vetenskaplig synpunkt betraktade, i någon mån fruktbärande för fäderneslandet. Man har svårt att inse hvad vinst fäderneslandet kan skörda i industrielt och merkantilt hänseende af hr Siljeströms kostsamma resa, ty efter hvad veterligt är, har hr S. aldrig befattat sig med handel, eller med någon annan industri än Reformvännens utgifvande. Man kan vara öfvertygad derom, att ifall någon skicklig arbetare begärt blott hälften af hvad hr S. äskat, sä hade han straxt fått afslag; men då hr S. stiger fram och anhåller att komma i åtnjutande af ett par tusen rdr, så beviljas de genast. Emedlertid är det roligt att se, huru samme man, som vill göra bildning och förmögenhet, d. v. s. byråkrati och plutokrati, till enväldige herrskare öfver statens angelägenheter, samt utesluta den stora massan af nationen från allt deltagande i riksdagsmannavalen, icke tvekade att hålla till godo med respenningar, som just härflutit från folkets fickor. : Det Martin-Arosinska målet, som länge utgjort allmänna samtalsämnet för dagen, har sent omsider blifvit afgjordt och Martins brottslighet lemnad åt framtiden, eller -Guds dom, såsom det heter i våra äldre lagar. Att saken skulle få denna utgång, var lätt att förutse, då hvarken det, efter Martins föregifvande, bortlemnade barnet kommit till rätta, eller någon sådan bevisning blifvit åvägabragt, som kunde föranleda till Martins fillande. Imedlertid hafva åtskilliga tidningar tillskrifvit polismästaren Limnelius, som först handlade målet, denna utgång, hvilket vi för ingen del kunna gilla, enär hr Limnelius gjort allt, hvad honom åläg, och något mera hvarken kan eller bör man begära. Vi inse ej heller hvad orättvisa skulle ligga deri, om Martin slutligen frikändes, då saken ännu är så mörk och tvetydig, ty det måtte väl ändå vara bättre att tio skälmar gå lösa, än att en oskyldig fälles. är i