språkstudier renommerad magister, har genom sitt goda hjerta och flärdlösa väsende vunnit vänner, hvilka i honom värdera de gnistor af snille och redbarhet, som ständigt bryta fram genom den skrofliga ytan; men hans brist på menniskokännedom och stora lättrogenhet. hans oskicklighet att begagna sig af tillfället, för att skapa sin lycka, tillsammans med en afgjord böjelse för glaset, gör honom till en gammal öfverliggare vid akademien, som lefver af att plugga visdom i andra. Emellertid regeras han oupphörligt af en fix ide, som han sjelf förklarar vara fixerad redan i paradiset, den, att skaffa sig en hustru med några tusen riksdaler. Som de lärda vanligtvis äro olärda i friare-studier, misstror Ågeholm sin egen förmåga att skaffa sig ndenna lyckliga belägenhetr, och uppdrar derföre åt en god vän, teologie studiosus Strömlöf (Broman), att fria för hans räkning till en rik och hygglig flicka, m:ll Klintorf (fru Hessler). Strömlöf uträttar kommissionen, men för egen räkning. På utsatt tid infinner sig Ågeholm för att få svar, hvarvid några roliga missförstånd ega rum, och beslutar nu lemna Lund, den usla hålane, för att i Götheborg söka sin lycka. Scenen föreställer nu Lundagård, som han i ett vackert och rörande tal bjuder farväl; några af hans bästa vinner ricka honom här ett afskedsglas, då en af dem, Stålarm (Hessler), sjunger några verser, hvilka andas en sannt potisk inspiration. Ageholm tackar dem samteligen för deras vänskap, sedan, han förlåtit Strömlöfs bedrägeri och sjunger sitt farväl till dem och Skåne. Andra akten föregår i Götheborg, femton är sednare. Det poötiska skimmer, som under Lundatiden utmärkte vår magister, är nu betydligt undanträngdt af näringsbekymmer. Detta visar sig i ett par löjliga scener mellan honom och en skomakarpojke, som han i stället för pengar bjuder ren liten malört. IIvad han förutsagt i Lund, att man i Götheborg skulle anse lirdomen för en vrara och betala den bra, har han så tillvida funnit besannadt, att lärdomen i Götheborg visserligen anses för en vara, men för en dålig vara, hvilken saknar all esterfrågan. Här träffar han nu Strömlöf, som är i Götheborg för att taga pastoral-examen, och spekulerar på en flicka med patronelt pastorat, sedan han fått korgen af mill Klintorf, hvilken nu, såsom Stålarms fru, vistas i Götheborg, der mannen är praktiserande läkare. De 3 akademikamraterne träffas nu, hvarvid Ageholm berättar sina äfventyr under de sednare åren på ett mycket komiskt sitt, förklarar, på frågan huru ban slår sig igenom, att han asaknar den fysiska styrkan och kan derföre inte slå sig igenomr, att vid kapplöpningen till lyckans tempel alltid någon är före honom, emedan han icke kan springa. Den gamla giftaslusten är ännu efter femton år densamma, som man allt emellanåt märker, då han suckar: ack, den som väl vore gift!Häraf begagnar sig Strömlöf för att tillställa en liten drift med Ageholm, och proponerar för Stålarm att få taga Ageholm med sig till Stålarms, dit en enkefrn Schönlein (fru Broman) med dotter (m:ll Ström), resande från Skåne, voro inviterade, och presenterar den sednare för Ageholm såsom en ung enkefru, den der gerna ville gifta sig. Sällskapet samlas, Ageholm i lånta kläder. Emellertid försätter Strömlöf Ageholms the med kognac, hvarigenom hans tungas band lossas och magistern friar på stående fot. Fruntimmerna, som ej beräknat detta, skynda att upplysa honom om narrspelet, då han i vredesmod beslutar att lemna Götheborg och resa till Stockholm, och afslutar andra akten med några mycket roliga kupletter. Tredje akten föregår i Stockholm, 3 är sednare. Magistern är nu hvit i hufvudet, hvilket han sjelf förklarar så, att, då i Götheborg både kropp och själ voro gråsprängde, nu alltsammans antagit en renare färg, sedan han i Stockholm fått mera lugn. Hans sysselsättningar och vilkor beskrifvas nu; man ser ett prof af hans goda hjerta, då en tiggare inkommer och ber om en slant. Ageholm ger honom ett glas kallt kaffe, emedan han endast eger en större sedel på aderton skillingarv, hvaraf han skall ha sin middag för de elfva. Vid närmare eftersinnande uträknar han, att tiggaren kan få ren ganska tarflig middag för sju skillingar. De gå bort för att vexla; men tiggaren låter magistern ej subtrahera, utan går sin väg med begge middagarne. Nu träffar magistern återigen sin onda genius, Strömlöf, som likväl härefter, af beräkning, gör honom godt. Strömlöf är i Stockholm skollärare, och gift med ett elakt stycke till hustru (fru Andersson). Jenny Lindfebern, som trängt äfven till Götheborg, hade emellertid förmått Stålarm att resa till Stockholm, för att höra -nordens nåäktergal. Ageholm träffas hos Strömlöfs af Stälarm, som infunnit sig der, för att taga reda på magisterns belägenhet. Då uppstår hos Strömlö den planen, att, för att vinna bifall af bekanta som misstänka honom för jesuitiskt sinnelag, uta . .1 .. J — 2 1 MM. ÅA i) — — — — — — — — —