Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1849, sida 2

I —r7 VV 4A4444— EB ÅDOlU ICMMlI vägtat (— satt upptaga främmande trupper i fästningen. Från Kaiserslautern skrifves under den 14 Maj, att rustningarne i Pfalz antaga en allt mera storartad karakter. Samtliga vapenföra manskapet är indeladt i tre uppbåd, hvilka omfatta alla Pfalzare emellan 20 och 60 år. TYSKLAND. I Frankfurt hafva på de sednaste dagarne österrikiska ooh preussiska soldater jemt liggat i strid med hvarandra inbördes och med borgarne. Den 13 Maj blefvo flera borgare mördade af den emot demokraterne genom hvarjehanda medel uppretade soldatesken. Reaktionärerne beskyllas för att umgås med det anslaget att vilja framkalla en emöt, för att få en förevändning för belägringstillståndets proklamering. Det ser icke olikt ut, som om riksföreståndaren, hvilken utfärdat en fanatiserande dagorder till garnisonen, och rikskrigsministeren Peucker understödde dessa stämplingar. Flera förslag, som gingo ut på den nuskxarande garnisonens remplacering genom trupper från stater, som erkänt författningen, hafva rönt ett sirdeles häftigt motstånd från rikskrigsministerns sida och blefvo — förkastade. Riksförsamlingen har beslutat att sända tvenne rikskommissarier till Baden. tiksförsamlingens beslut, som förklarar för ogiltigt det preussiska regeringsdekretet, hvarigenom de preussiska deputerade i Frankfurt blifvit rapellerade, utsträcktes äfven till det österrikiska rapelleringsdekretet. Gagern har i riksförsamlingen förklarat, att den till Pfalz afsända rikskommissarien Eisenstuck blifvit rapellerad, emedan han öfverskridit sin fullmakt, bland annat derigenom, att han erkänt den provisoriska regeringen och låtit gifva de till Landau bestämda preussiska trupper kontraorder. Den deputerade för Limburg, herr Scherpenzel anmalte den 14 sitt uttrådande ur riksförsamlingen. Han motiverade detta steg derigenom, att det gamla tyska förbundet är upplöst, men den nya tyska förbundsstaten ännu icke kommit till stånd, och att Limburg under sådana förhållanden ej har annat att göra, än att helt och hållet ansluta sig till Holland, hvadan han äfven protesterade emot hvarje framtida förbindelse emellan Limburg och Tyskland. Då Scherpenzel icke straxt aflägsnade sig, ropade man, att han skulle kastas på dörren. Äfven miniatyrstaten Anhalt Zernbery deltager i Berlinerkonferenserna, samt har förklarat, att den i tyska frågan vill gå hand i hand med Preussen. Bayerska trupperne skola samtligen förklarat sig för konungen och lofvat att göra sin pligt till det yttersta. Det förmiles imellertid äfven, att lifregementet vägrat att gå i läger utanför Mänchen, hvilken vägran sannerligen icke kan tydas som en symptom af lydnad och disciplin. Fredrik Wilhelm af Preussen har under den 16 dennes utfärdat en dagorder till soldaterne af I linien och landtvärnet med anledning af expeditionerne till Westphalen och Rhenländerne. Det heter deri, att det gäller att beskydda thronen, rädda fosterlandet för anarki och republik och upprätthålla Preussens ära och kraft. Den bekante Preussiske deputeraden Waldeck har blifvit häktad i Berlin. Samma öde skall äfven i Rhenpreussen drabbat den från en resa till Franksart återvändande Jacoby. Emot Phillips, som befinner sig i Munchen, äro arresteringsårder utfärdade. Jung har begifvit sig på flykten. Den halfofficiella tidningen Berliner Nachrichten meddelar följande, som upplyser, huru preussiska regeringen vill ordna tyska frågan: Vi veta ur tillförlitlig källa, att tyska frågans lösning är nära sin fulländning. Baiern, Sachsen och Hannover äro redan ense härom med preussiska regeringen. Prenssens konung skall öfverI taga den exekutiva makten i tyska förbundsstaten. Förbundsstatens författning blir i hufvuusaken öfverensstummande med den i Frankfurt utarbetade författningen. Konungen af Preussen blir förbundsstatens öfverhufvud; med kejsaredömet bortfalla alla de svårigheter, mothvilka Frankfurt strandat och måste stranda. Alla öfriga tyska stater blifva välkomna i denna förbundsstat; men deras inträde skall ske frivilligt; Frankfurt strandade, emedan det ville tvinga. Österrike kommer visserligen icke att inträda i lenna förbundsstat (detta är längesedan erkändt såsom omöjligt); men det skall träda i det naurenliga förhållandet till denne: det skall blifva len tyska förbundsstatens allierade. En annan allag, än den, som uppgjorts i Frankfurt och hvilen ruinerar Centralmakten och dermed äfven tyka enheten, är nödvändig. Den skall utkomma, edan det närvarande upproriska tillståndet i en el af Tyskland icke mer hindrar de allmänna alen. Dess principer skola hvarken inskränka riheten eller öppna slussarne för republiken. Kassel den 12 Maj. De här församlade deI utationerna från Kurhessens städer erhöllo i dag I var på sin adress till ministeren. Beoveringen. — DD — —