om allmänna statsmedlens förvaltning. Ingen lärer bestrida, att det är en regerings ovilkorliga pligt att vid de allmänna medlens förvaltning iakttaga all den ordning och sparsamhet, som möjligen kunna förenas med en ändamålsenlig statshushållning. Men det oaktadt finner man, huru äfven de, som eljest påyrka laglighet och omvårdnad i regeringsbestyren, med ett nåstan oförklarligt öfverseende behandla en del styrelse-åtgärder, som utvisa ingenting mindre, än just dessa egenskaper. Så som t. ex. nu för tiden, nästan hela tidningspressen låter oanmärkt passera en mängd, visserligen icke hvar för sig betydliga, men genom sin myckenhet till ganska stora utgifter ledande anordningar af statsmedel; och då en eller annan anmärkning deremot vågas, finnes genast det besynnerligaste och ytligaste försvar derför, ofta nog i något af de blad, som för tio år sedan likväl ganska rätt och befogadt höllo räfst med äfven de minsta öfverträdelser af Rikets Ständers beslut och de för förvaltningen stadgade föreskrifter. Det torde likväl vara tid att fästa något större uppmärksamhet vid denna del af statsbestyren; och detta synes vara så mycket mer behöfligt, som det ser ut, såsom hade vår Regerings, under åren 1844 och 45 gifna förhoppningar om en god hushållning med statsmedlen insöft allmänheten till den grad, att man icke märker förändringen. Att nu fästa oss vid en hop speciella fall, under i synnerhet dessa två sista åren, skulle vara af ingen väsendtlig nytta. Det skulle troliger af mången förklaras endast såsom ett begär at klandra, eller såsom en ogenhet emot vissa gyn