Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1849, sida 2

Fruktar du icke en dag ångrens bestraffande SR qval?... Himmel! är domen då fälld? Skall det Nordiska lejonet falla Så efter segrar och makt, falla i jägarens nät?... Väpna dig, Svea, med vilja och kraft! — än tiden är inne — Drif ur din handlings bröst tvekans f örderfliga pest! Mäatta med kulor och krut den hungriga tyska hyenan Och med en väldig bomb spärra dess öppnade svalg! Svea, din syster det är, som du ser i det blöI dande rofvet... Skall hon förgäfves till dig sträcka sin bedjande hand? Har hon ej fostrats med dig i sagornas grusade i Valhall? Var icke Oden en Gud både för Dana och dig? hoppning, I och dö? Skall uti Danmarks kufvade jord begrafvas den framtid, Som åt ditt fredliga lugn lofvade trygghet och ro? — Äran dig kallar med manande röst att lösa det löftet, ditt svärd: Rättvisan kallar dig ock — är du döf för dess j stämma, o Svea? Ohörd trängde dock förr aldrig till Norden I dess röst. segrande slaget, Hur din förmedlande här gick fram som en vanI drande klippa af frid? Låt ej de trängande rop, som från hinsidan sundet sig höja, Från ditt förstenade bröst studsa, som våg från din kust! Männer förblödde, och qvinnor med bön på skälf: vande läppar, mod! Ännu till Liitzen minnena stå och visa dig vägen, An. under doket af sorg Segren fördröjer sig der. Högt rider solen, så sluta min sång, så vakna, o Svea, Att icke bomber en dag väcka dig upp ur din sömn ! J. A. Prtr.. qAAAA-.M — —vj Skall i sin linda rein Skandinaviens unga förSom med sin fordrande ed binder vid Danmark Mins du från fordom ännu, när du stod i det Öfver Germaniska fält sående frihet och ljus, Och mellan vanmakt och våld stiftade lagar Stå för barbarernas rån värnlöst som vassen för våg. Vinden belastar sig sjelf med barnens rörande klagan Och, villrädig hvarthän, bär han den slutligt till norr. ... I Tiger du, svarar med echots röst den osmidda malmen Och skall ur klippans famn sträfva att bryta sig lös! Fruktar väl, Svea, du de smutsiga gamarnas vapen? Mana ur fädernas graf hjeltarne fram med ditt Som du har ammat och födt, åldras i förtid I