Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1849, sida 1

AAe32: — han har ingen arme, utan blott skingrade soldater; ja, ett allvarsamt angrepp skulle snart tvinga honom att draga sig tillbaka till Wien, och fördenskull har han, förutseende detta, låtit slå en brygga vid Deutsch-Altenburg. Magyarerna skola äfven å sin sida icke sätta för mycket på ett kort; först när de någorlunda ordnat sina massor, skola de störta fram såsom bergforsar. Enthusiasmen framsjudar, såsom ur en vulkan, så att tillochmed Habsburgarnes tronafsättning, hvilket icke är ett fingeradt, utan ett äkta dokument, icke förmått afkyla den. Den oktroyerade författningen, hvilken styckat Ungern, tillintetgjort konstitutionen och beröfvat Magyarerna deras urhistoriska ställning, har bragt. hela befolkningen på Kossuths sida, hvilkens bemödanden ingalunda, såsom man tror, i början gillades af alla. Många magnater, bland hvilka Bathiany och Karolyi, hafva för sitt förlitande på österrikiska kabinettets redlighet fått böta med fängelse och blifvit transporterade till Grätz. Efter riksdagens i Kremsier upplösning, blefvo allas ögon öppnade med afseende på den kejserliga regeringens grundsatser, och sedan Ryssarnes inkallande hvässer nu hvarje barn sin pennknif mot Österrikarne. Här, midt ibland österrikiska trupperna, hvarest ståndrätten hvarje dag fäller sina domar, göras trefärgade fanor, för att helsa de intågande ungerska bröderna. Såväl Tyskar som Slaveri Pressburg hafva sedan 2 månader blifvit likasom förvandlade; magyarismen betyder nu för dem detsamma som friheten. Komitatet och stadens magistrat sände sina presidenter såsom deputerade till Wien, för att åtfölja kejsaren på hans hitresa; men hvarken komitatet eller magistraten äro för närvarande ett uttryck af befolkningens tänkesätt, och grefve Frans Zichy, Metternichs eländiga verktyg, är ingalunda egnad att tolka den verkliga sinnesstämningen. Sålunda omgifves thronen beständigt af lögnen, och denna sednare störtar slutligen antingen den förra eller folket i afgrunden. Ur -Pressburger Zeitung, låna vi den ofvannämnde skräddaregesällens berättelse, hvilken skrifven och tryckt under den Weldenska ståndrättens Damoclessvärd, beröfvats alla sina skarpare kanter samt här och der lappats med några välsinnade anmärkningar. Tidningen berättar skräddarens äfventyr och betraktelser på följande sätt: Sättet, huru denna man lyckades komma igenom de magyariska förposterna, är verkligen originelt. När han på olika krokoch smygvägar kom till de yttersta förposterna, blef han genast anhållen och fältväbeln framkallad; huru förvånad blef han icke, när han i denne igenkände en gammal bekant, en Altenburgare! Han meddelade denne då, att ändamålet med hans resa endast var komma hem till sitt, sedan han i Pesth blifvit framkallad för rekryteringskommissionen, men befunnits oduglig till krigstjenst. Men att släppa igenom en resande kostar lifvet, svarade fältväbeln; om du vore min fader, samt din och min salighet berodde derpå, finge du likväl icke göra ett steg framåt. Men listen gjorde, hvad fältväbeln icke för sin salighet ville göra. Mannen var en skräddare och hans skarpa blick upptäckte genast ekiperingens dåliga tillstånd. Under den förevändning, att han icke genast kunde återvända till Pesth, erbjöd han sig att emot förplägning laga förposternas samtliga beklädnadspersedlar och med nålen sammanfoga de sönderrifna fragmenterna af magyarisk fosterlandskärlek. Härmed sysselsatte han sig hela dagen, under det han vid snappsen, fläsk och kommissbröd fraterniserade med Honveds. Vid nattens annalkande tycktes förposternas vaksamhet vara temligen förslappad genom pokuleringen, och det hade ännu icke dagats, då vår snabbfotade skräddare stötte på de kejserlige förposterna, som föreskrefvo honom, hvad väg han skulle taga öfver Pressburg till Wieselburg. Enligt hans utsago förökas insurgenternas antal alltjemt af nya massor, och att han icke oftare blef anhållen, hade han i synnerhet att tacka de dammoln, som förorsakades af de oafbrutet an