Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1849, sida 1

varit, eller med honom öfverenskommas Kåanika litet fallit. oss in, att -herremänskulle utelutas ur nationalrepresentationen, som att, på ätt förf. påstår, den handarbetande massan skulle å en gifven öfvervigt i valverket. Vi veta icke :n gång, hvarifrån förf tager alla dylika ytterigheter om sina motståndares satser. och . planer; y vi hafva. ej sett, i många. fall, det ringaste, som lutat deråt. Det är genom diktade eller inbillade sådana, som förf. söker att uppjaga.: skräck hos sina godtrogna läsare, för att sedan visa sig såsom deras räddare och beskyddare. Hvad som utgör den mest naiva delen af författarens långa afhandling, är den, hvari hans påa stående, att det är adelsmän, prester, embetsmän och större godsegare, som mest verkat för. representationsreformen, förklarar för sin division(det vill förmodligen säga de orår) att då han talar om hvem som förfäktat reformen eller icke, talar han ej om deltagande i petitioner och agitation och reformsällskaper och dylikt, alldenstund det icke synes oss, (nemligen divisionen och dess trumpetare) vara den väg, hvarpå man frambringar rena Åoch varaktiga resultater; han de sträfvanden, som begyntes för decennier sedan, och innan man ännu hade uppfunnit petitioner och agitationer och reformsällskaper, och som intill denna dag fortsatts af min, hvilka kanske båda sett längre, och kännt varmare, än de nu skriande koryfeerna, men ansett olämpligt att deltaga i dessas rörelse-medel. Se det låter något! men hvilka de der sträfvandena varit, vore rätt roligt att veta. Är det de, som synts i konstitutions-utskottets protokoller sedan 1809, så äro de, med få undantag och ibland dessa 1840 års representations-förslag; sådana, att folket, om det finge se dem, skulle: blott hafva att vilja emellan, att utskratta dem eller att bedja Gud bevara sig för dem: (Se: fem-stånds och klass-förslagen, Björnstjernska, Hartmansdorffska, o. s. v.) Eller menar förf: utan menar; sträfvandena att förvränga och undandrilla de få antagliga förslag, som möjligen hade kunnat blifva hvilande till grundlagsenlig behandling 1845 och 1848, derest icke vissa, som tro sig ese längre och känna varmare, men i verkligheten tyckas se med andras ögon och följa andras känslor, hade hjelpt till att på hvarjehanda sätt föri villa omdömena ? Sådana sträfvanden hafva vi sett; men af den förra sorten beklagligen allt för få, som kunnat förtjena allmänhetens uppmärksamhet och erkänsla. Imellertid må nu dermed vara huru som helst! Emedan författaren sjelf i slutet af denna sin tredje artikel yttrar sig på följande sätt: xPe som begynte att inom Representationen och pressen, med tankens makt skaka Ståndens grundvalar, voro till ganska stor del, embetsmän och frälsemän; men ehuru få af dem hafva antagit annan öfvertygelse, hafva dock nästan inga figurerat inom agitationen och reformsällskaperna. Om skälet behöfva vi icke yttra oss. Det säkra tyckes vara, att många reformatorer finnas, som icke synas i sällskapernas och agitationens längder, Till de männen men föga till sällskapsmännen, är det vi hemställa hvar reformfrågan nu står. så nödgas vi nu i vår ordning fråga, om det är Aftonpostens mening att afvakta de okände Riddarnes uppträdande på arenan, eller om ej dess egen båle champion skall sjelf framstå med öppet visir, för att besvara sin fråga och visa vägen åt de sanne och ihärdige liberale, som icke uppenbara sig i de nyssnämnde rullorna. Sker ej det sednare, så befara vi, att Aftonpostens läsare liksom vi sjelfva, blifvit lurade, och vi våge, till och med tro, då Astonposten tillåtit att under rubriken Åhvar står reformfrågan? en samling af 20 till 30 spalter fått belasta dess I läsares uppmärksamhet, att de med fog kunna fordra, att frågan, slutligen besvaras; åtminstone. så godt Aftonposten förmår. Eljest är det ju en. komplett drift med det beskedliga publicum? Vg