Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1849, sida 1

— — — — — i i I rmenskligan rättigheter och pligter samt medborgerliga rättigheter och pligter, så tro vi för visso, att i samma mån som: samhällena utveckla sig till fullkomligare motsvarighet af deras ändamål, menniskoslägtets kultur och välstånd, i samma mån måste de specielt medborgligav eller samhällsrätts-förhållandena närma sig till de allmänt menskliga. Den tid måste komma, då således hvarje man måtte ega rätt att deltaga i valet af de ombud, som afgöra samhällets öde och dess medlemmars väl eller ve. Men icke säge vi, hvarken att denna tid ännu är inne, eller att denna rätt ännu skulle kunna utöfvas, till samhällets fulla belåtenhet Dertill fordras mycket, som måhända sekler och många generationer få bearbeta. Den upplyste menniskovännen, den redlige folkrepresentanten, den välmenande samhällsmedlemmen arbete dock städse och oaflatligen för detta stora och ädla mål! Författaren i -Aftonpostenuppdukar en hel anrättning af bevis, att representantkallet erfordrar bildning, urskiljning, sakförstånd, och ganska välberäknadt för att vinna sin publik framhåller han företrädesvis till betraktande representanternas befattning med budgeten, för att kunna variera det gamla themat, att det icke är konstigt att svara nej till allt och afslå alla anslag, . men att det just är detta nej, utan kännedom och urskiljning uttaladt, som stoppar källor för att skona dem, ete. Oss veterligen har ingen bestridt, att, den lagstiftande och beskattande representantförsamlingen bör vara upplyst och bildad; men vid åsynen af huru de handlat, som sjelfve kallat sig upplysningens och bildningens representanter, har folket funnit, att de icke blott oftast voro alldeles obekante med allmänna ställningen och förhållandena, utan derjemte hade en så falsk upplysning och så ensidig bildning, att de i stället att gagna land och folk genom sina omröstningar, rent af skadat och förvärrat. Deraf denna temligen allmänna tro, att det vore bättre hafva litet mindre s. k. upplysning och bildning och litet mera sundt förnuft och goå vilja hos representanternas pluralitet — och derom vore man säkerligen bättre betryggad, (förf. må nu söka huru sintligt som heldst att bortblanda det) om valen ske efter folkets samfäldta öfvertygelse och förtroende, än om man delar folket, på ett vis eller annat, i klasser eller valafdelningar, efter olika grunder och kategorier, 0. s. v. Sådant måste alltid verka till splittring och misstroende, samt lemna rum för intriger och obelåtenhet, hvilket allt vänder sin olyckliga inflytelse först till de personliga förhållandena, för att sedan skada de allmänna. Författarens försvar för herremanna-representationerna och hans försök att inbilla oss, att det icke är på de industriella och arbetande klassernas bekostnad, som dessa representationer låtit statsutgifter och skatter förökas, är äfven ett betecknande bevis på den anda, hvari han nu I uppträder. För att förnöja Aftonpostens publik, benämner han dessa klasser med det gemensamma namnet odet fattiga folket; och naturligtvis, då ide fattiga ingenting hafva att skatta med, så är ju bevisningen gjord, att herremännensjelfve äro de skattdragande. Är ej detta rät! fiffigt? Men författaren vill ej låtsa om alla de uttänkta och ännu till utveckling påtänkta sätt hvarigenom herremännen indirekte låta de industriella och arbetande klasserna åt sig mångfalldigt utgöra de skatter och utlagor, som i synlig måtto genom deras händer gå till staten Dessutom visar han en fullkomlig okunnighet om hela vårt inre förhållande i detta afseende, hvilket likväl, enligt hvad kändt är, med skäl kar anses vara, att den stora arbetande jordbruksoch bergsmannaklassen drar den, emot i mång: andra länder, ojemnförligt största andelen af statsbördorna. Är denna okunnighet tillgjord, så ä det ännu sämre; men för alla andra är det tydligt, att just detta missförhållande gör till er samvetspligt för alla, att i frågan om representationsförändringen söka få sakerna så : ställda att det icke skall evigt blifva fortsatt. För öfvigt hahöfva vi al här vidare förklara att de